Aftonbladet – 8 oktober 1842, sida 2

Nästan hvarje bundt papper hade på utsidan en kort beskrifning om dess innehåll. Slutligen bemärkte hon en, som var sammanviken i form af ett bref, men öppen och utan påskrift. Hon uppvecklade den och upptäckte några törnrosblad och den vissnade stjelk, som en gång sammanhållit och förenat dem till en skön blomma. På papperets insida var skrifvet dessa ord: Skänkt af Mathilda Morden, nu min älskade hustru. Må Gud beskydda och välsigpa henne! och en gång förmå hennes hjerta att besvara den kärlek, som egnas henne af hennes älskande, trogne, dock högst olycklige man.n Tillbaka till Byrons läger, med detta pakett, detta enda, vackiade den förkrossade ångerfulla makan, svigtande under den lätta bördan, som om det varit en oerhörd tyngd. Hon uppvecklade den framför hans ögon och visade dess innehåll; sedan, Jutande sitt hufvud mot hans, bängaf hon sig fritt åt sin gränslösa sorg, och återigen fuktade ångrens och kärlekens bittra 1tårar den lidandes misstrogna bröst. Från den dagen inträffade en förändring i Byrons tillstånd; och han återvann småningom sina krafter, intill dess bans fördna helsa oeh liffullhet återkommit. Det skulle vara fåfängt att söka beskrifva lady Mathildas glädje. Det förändrade uppförande som hon derefter iakttog må bäst tala derom; ty hon förblef alltsedan den trognaste, ömmaste och fullkomligaste af hustrur. Hennes man liknar henne -i kärlek och dygder; och ett lyckligare och enigare par finnes ej. . Och på detta sätt fingo de båda behagsjuka