Aftonbladet – 5 oktober 1842, sida 2

NYTT OCH GAMMELT I ETT VIGTIGT BESKATTNINGSÄRENDE. Det är bekant icke blott ifrån de upplysningar, som jemnats vid våra riksdagar, utan också genom många serskilda, i dagen Jagda omständigheter, att ibland de olägenheter, som svårast trycka den skattdragande landtmannen, är den ojemnbet, hbvarmed ban måste utgöra de utskyider, som äro hemmanen ålagda in natura, i följd af den årliga, så kallade markegångssättningen af de priser, efter hvilka han eger att lösa sina räntör. — Visserligen bar den skattskyldige, som lefvererar -spanmål eller andra produkter till Vissasräntetagare, rätt att välja, antingen hand vill lemna dessa in natura eller lösa dem med penningar, med tillägg af ett visst forslingspris; men det är i alla fall klart, att genom dessa årliga värderingar kommer skatten att blifva mest tryckande just då, när årsväxten eller äringen varit som knappast och priserae i provinsen derföre stå högst. Detta har, såsom äfven redan flere gånger i detia blad varit omförmäldt, gifvit anledning till beslut af ständerna vid flera riksdagar och tull underdåniga skrifvelser, med begäran, att markegången måtte regleras efter flera års priser tillsammantagna, hvilket i svåra år skulle utgöra, en lättnåd för den skattskyldige, utan att. staten eller -räntetagarne dervid borde kunna förlora. Regeringen var ock en gång så inne på denna åsigt, att grundsatsen hade fått dess sanktion, liksom Ständernas, men en enskild reservation af högvördige presteståndet kom emellan. och gjorde verkställigheten omintet. Vid : sista riksdagen bragtes Trägan åter å bane med mycken värma i bondeståndet, men all vidare: åtgärd :stadnade af derigenom, -att adeln och presteståndet, hvilka då :stodo i mera spänd opposition:..mot de öfriga stånden sän tillförene, förkastade. förslaget: om beslutets förnyandegch till och ined vägrade votering derom i förstärkt utskott, ehuru denna sak visserligen, om någonsin någon, utgjorde ett beskattningsärende.