Aftonbladet – 4 oktober 1842, sida 2

dra förkunnade, beständigt, och måhända i lika grad båda, törstade att mötas, likväl, af de besynnerligaste mellankommande, förhinder, aldrig lyckats att vinna sina önskningars fullbordan. Likasom m:r Byron var makalös bland män, så är det klart att denna förträffliga person måste vara det bland qvinnor. Lady Mathilda Morden var verkligen en ståtlig stjerna, jag skulle säga af första storleken; men denna konstterm: gäller, som jag tror, blott fivsljernofna, och aldrig var en vandrande komet, eller korsande meteor, mindre berättigad att prisas för stabilitet, än denna muntra flicka. ; Hon var dotter af en Skottsk ädling, nyligen upphöjd tillvärdighet af Engelsk grefve, i följd at hans talrika stenkolsgrufvor, kanalaktier och fiera andralika ovedersägliga meriter. Men, fastän bans förfåder icke torde hafva varit några utmärkta magnater, och fastän han sjelf, de-ras telning, just ieke var begåfvad med några lysande intellektuella egenskaper, hade han i alla fall mycken. förmögenhet, och hans dotter var vacker, rikt begåfvad och bildad; en förening af förmåner, som var tillräcklig att försäkra dess innehafvariana om rättighet att räknas bland landets förnämsta fashionables; Följaktligen tog grefven af Ambleside och lady Mathilda plats bland de aldraförnämsta. s Hon var verkligen en ganska älskvärd varelse, Hennes leende var det gladaste, mest strålande och söliga man kan tänka sig, och hennes mun och tänder voro gudomliga. Hennes hår glänste i mörkbrunt, och hennes strålande, väl. taliga ögon buro samiöa färg. Hon var högvext, fyllig och fullcaf grace; man kunde hafva blickat på henne intilldess inbillningskraften icke kunnat skapa sig pågon annan, bättre bild. för en engel, och bennes skönt formade hals var rundad och snöhvit såsom en pelare af parisk marmor. Kortligen, både till gestalt och ansigte: var flickan. oöfverträfflig.