Aftonbladet – 4 oktober 1842, sida 2

från de allmänna egenskaper, som här blifvit upp: teknade och som tillhöra mängden. Ett af då komplettaste och frappantaste exempel på en dy lik natur igenfinnes i denna min berättelse. Fitz-Roy Byron var — men täcktes den he dervärda person, som redan ställt en fråga til mig, gifva sin fantasi fri flygt och försöka at personifiera ett namn samt ikläda ett uttrycks rallt Harmoniöst ljud form och bild? Vill bar göra detta försök, skall han upptäcka Fitz-Ro) Byrons figur och ansigtsdrag; ty han var en per sonifikation af sitt namn. Jag skulle vilja likn: honom vid Apollo, men att påstå att han had sådana ögon, och i öfrigt någon likbet med er staty, synes mig vara ett nedsättande af denn: för alla i gemen och för koketter isynnerhet si vigtiga samt vid eröfringstillfällen alldeles oum bärliga kroppsdel. Derföre utan att kalla någor tiknelse till bjelp, må jag inskränka mig till de; enkla försäkran, att han egde ett beundransvärd ansigte och figur. Han var en: gentleman från staden, och e man af verld; samt var dessutom af nature! vänlig och tolerant; men ville gerna gå och gäll för att Vara kritikast och epigramatist. Han lifs syfte var just icke utmärkt för halt oci värde; natt och dag jagade han efter det bländ verk, som kallas nöje, alldeles som! barn jag: en fjäril, iden de dock ej tro sig om att upp hinna. Kortligen, ban var ett sannskyldig verldens barn, (såsom några tusen bortskämd: lyckans gunstlingar kallas) och var högeligen ut lärd och öfvad i alla dess kända frivoliteter Sådan hade den hedersmannen Fitz-Roy Byron: karakter och vana hittills varit. Vid den period då denna gentleman var sjelfva zehith af sin ära, rörde sig i samma sfe en stjerna af lika, om. icke öfverlägsen storlek ehuru rymden var så liten, hade dessa JTysandt individer, besynnerligt nog, hvälft sig uti olik: orbitor; och ehuru de, i anledning af hvad an: