Aftonbladet – 3 oktober 1842, sida 3

drar icke, han fördröjer, men ban tillintetgör icke. På 50 år hafva de utdött, som motsatt sig den andliga enbeten. Döden tillintetgör icke andans förhoppningar; tvertom försvagar ban bindrens makt och de motsträfvigas önskningar. Vårt förbund, ännu svagt, ännu ovart vid makten, sluter sig fastare tillsamman, växer inom sig, och omfattar småningom aila bjertan; EHvad vilja Tyskarne, frågade Fransmännen, hvartill behöfva de de kostsamma armeerna? Vi skydda dem mot Ryssland, mot barbariet, med vår civilisation, vi kämpa mot de tilltagsse Engelsmännen, vi vilja vara förenade med dem i sträfvandet mot alla tilltag, vi vilja vara vänner, bröder, och strida mot allt godtycke. — .Hvad vill vår drömare på andra sidan Rben, med sitt blåa, tjocka blod? säger med morimorlig vishet Journal des Debats; vi vilje köpa hans oxar och åsnor, -och äfven något hvete och bästar; vi gifva honom derför grannlåtsvaror från Paris, siden från Lyon, vin från Bordeaux och Burgund; hvarför gören J champagne? Vi göra den och spåra Er mödan., — Hvad vilja våra Niemtsi, d. v. s. de, som prata intet på andra sidan Niemenx, säga Ryssarne; är det icke ära nog för Er, då J fån hatiähafva polisea mot det omoraliska smuggleriet på gränsen? Läsa vi icke edra skalder? Befordra vi icke edra söner? Hafva vi icke af edra män gjort fältmarskalkar och generaler? Skydda vi Er icke mot Österrike, som är höfligt för vår skull? Viija vi icke befria kristenheten i Turkiet, I grekvänner, I för allt moraliskt, ällt godt, för hvarje kosiopolitiskt bekymmer. känslige Tyskar? Sen J icke att vi åivilisera Asien; hvad hafven J väl emot oss?, — Hvad fordren J då, våra anborna slafvar, på andra sidan kanaler, ropa Britterne; J, som icke ägen visa Er i något fashionabelt sällskap hos oss, derest I icke ömsen linne fyra gånger om dagep, uttrycken just det outtryckliga; ett sådant språk är odrägligt; J orden om sjölagar lika med våra, J viljen föra eit lika skärpt och Jjudligt :språk, som vi, J viljen göra kattun och linväf; lemna vi icke Er detsamma för bättre pris, och är det icke skada att köpa det dyrare? Hafva vi icke bidrsgit att J. kunnen hålla säden till godt pris, på det edra, genom tjugoårigt krig glesnade led åter måtte fylla sig, medelst godt pris på lifsmedel — ty efter Adam Smith, Malthus och Ricbardo växer ju befolkningen i samma mån, som god tillgång finnes på lifsmedel? — Hvad skola vi, af detta utlänningens korus, halfdöfva Tyskar svara till alltdetta? Väl, svara vi, begripa vi, att J så talen; men att våra egna statsmän, köpmän och embetsmän tala så, det finna vi hesynnerligt, Hvad oss gagnar, veta vi, ty värr, genom Er, men hvarifrån kommer just nu ert så milda deltagande för oss? Hafven J, Britter, käme pat för oss mot Napoleon? Halven J, Holländare, med :edert Jusqud talat franska för oss? Hafven J Ryssar till vår fromma lagt Preussen i träde och stängt tillgången till Königsberg, Elbing och Memel? Hvilket medlidsamt utland! Man miste fälla Kotzebueska teatertårar af menniskohat och ånger. Bort alla fraser, bort med ljumt kärleksjoller och rörande sentimentalitet! På Er, J furstar, förlitar sig Tyskland, och fors drar mnationalkraft, som Jlågar i våra ådror, till Er, J statsmän, lyssnar Tyskland och fordrar handling, stark, tysk, utlandet uteslutande handling, på det Fyskland mi tillaga 1 näring och styrkas i enighet. Hellre vilja vi umbära, än att för någon del vara utlandets tjenare. Se der hvad vi vilja och hvad vi skola ernå, ty det är rösten af vårt folks genius, Guds röst, som genom tidens natt, genom historiens irrgånrgar, passionernas parurörelser och den förbannelse utlandet dragit öfver oss, ändtligen varder hörd af hvarje Tysk. Blifva vi icke så fria för utlandet, som utlandet för oss, blifva vi icke starka, som det starka Frankrike; då har vårt folk fåfängt kämpat, fåfängt blödt, och vi hafva icke mer rätt att vara stolta öfver det tyska fosterlandets, namn och urgamla ära.n