Aftonbladet – 3 oktober 1842, sida 2

aelt och hållet ersätter deras lidande. Imedlers id var ett sådant beslut hvad man ifrån början kunde vänta; schaken är rik och gifmilds säga perserna; och vi skole ej underlåta att närmare illkännagifva hvad härutinnan tilldrager sig. — Ett läsesällskap har nyligen bildat sig här hufvudstaden, hvars ändamål är att hålla inoch utländska jurnaler. Det lär redan räkna 180 ledamöter, och har en afgift af 40 Rdr Bko. Lokalen är vid Brunkebergstorg i det stora hetellet, 3 tr. upp. Om ett sådant sällskap skötes rätt, så borde det kunna få en vacker framiid och utveckla sig lika väl som Atheneum i Köpenhamn. Imedlertid tyckes den antagna titeln: ,Svenska allmänna litteratur-sällskapete vara för mycket generell, enär det ballotteras om nya ledamöters intagande, och två svarta kulor lära vara tillräckliga till uteslutande. Deremot har det gamla s. k. Lilla Sällskapet, som varat i öfver 50 år, blifvit i år upplöst, och dess vackra bibliothek kommer att säljas på auktion om några dagar. ——tENENNER nn — Uti Dagligs Allehanda för den förflutne veckan förekommo ett par artiklar angående Bankostyrelsens förvaltning, med afseende på de starka silfverexporterne under sommaren. Allehanda anmärkte först såsom mindre lämpligt, att Bankostyrelsen hade utsläppt bankens pjastrar till ett för lågt pris i stället att låta mynta svenska riksdalrar. Härpå svarade en Insändare i Minerva, att då banken fått mer för sina pj3strar än den gifvit, och deremot myntning af svenskt silfvermynt skulle gjort en ökad kostnad, så hade Fullmägtige handlat oklokt, om de gjort annorlunda än som nu skett, hvaremot banken i sjelfva verket nu har behållnieg på transaktionen. Detta åter gaf anledning till en insänd replik i Dagligt Alläbanda för i Lördags, som anmärker, att om också banken vunnit på handeln så till vida, att den fått mera för pjastrarna, än hvad de kostat, men detta pris likväl varit så betydligt lägre än hvad de gälla på utlindska orter, att utskeppningen kunnat göras till föremål rent af för en fördelaktig hande!sspekulation, så hafva fullmägtige handlat med föga förutseende och till bankens skada, och hade gjort bättre att anskaffa ett kreditif å utländsk ort, hvartill de äfven hade rättighet. Denna fråga kan väl tåla vid att granskas litet närmare. Ett faktum är det visserligen att en stor mängd af bankens silfverfond gått ur desz hvalf och ur landet, samt att detta, fastän det visst ieke förstör, bankens soliditet, likväl troligen blir ett kostbart experiment. Ett anvat faktum är, att banken ej beböfde, utlemna pjastrar, men väl Svenskt silfvermynt. Omdömet öfver bankostyrelsens finansoperation miste således grunda sig icke blott derpå, huruvida banken fått mer än den gifoit för pjastrarna, utan derpå huruvida: priset : här stod i sådant missförbållande till priset på Hamburger börsen att utskeppning af pjastrarna miste inträffa, men deremot icke bade inträffat till samma eller dermed jemförligt belopp med Svenskt silfvermynt, som likväl, i parenihes sagdt, icke finnes, i hela riksdalrar ens till. så stort belopp, att man kunnatfå tillvexla sig 50 på en hand. Att nu pjastrarna verkligen utgjort föremål för bandelsspekulationer är kändt af erfarenbeten, och visserligeh synes det, som om Bankostyrelsens uppmärksamhet skäligen bordt genast väckas af den. starka utskeppningen, äfvensom dennas fortsättning lätt kunnat hindras genom ett högre pris. Huruvida åter effekten hlifvit densamma i ut:keppning af Svenskt mynt bör lätt kunna kontrolleras af kurserna. Imedlertid torde det intressera läsaren att-:se buru de serskilda utvexlingspriserna varit bestämda. Priset var den 419 Maj 422 skillingar Bko. (Priset på pjastrarna utgjorde med sednast föregående post i Hamburg 27 mark 42 Y, sk. Bko för en mark fint silfver); den 30 Juni var utvexlingspriset bärstädes 123:, i Hamburg 27: 41 1,; den 44 Juli 4123: 9, i Hamburg 28: 3; dev 8 Augusti utvexlingspr.s 494: 3, i Hamburg 28: 6; den 4 September utvexlingspris 495:, i Hamburg 28: 3. — I Svenska Biet för i Lördags förekommer