Aftonbladet – 1 oktober 1842, sida 3

ny sjöresa. Lord mayorn sade honom, att han icke hade rätt att stänga gatan med folksamling, att poisen hade handlat rätt då den hindrade honom och utt de skulle hafva ett vaksamt öga på honom. Smith svarade dervid, att de kunde göra hvad de ville, han skulle ändå verkställa sitt bopp, så snart han kom lös, Klockan sex samma afton gick han också tillbaka till bryggan och för att ej bli hindrad från utförandet af sin plan, skickade han i tysthet ut några kamrater att underrätta åtskilliga personer, som hade förklarat sig intresserade af att se honom. Han steg nu upp på barrieren, äntrade derifrån vidare upp på toppen af en lyktpåle, viftade tappert med sin hatt och störtade sig i sjön. En rysning betog härvid alla närvarande, men den raska matrosen var inom få ögonblick åter uppe på vattenytan och svängde sig som en fisk i det våta elementet såmt he!sade åskådarne med ett hurrarop, som af dem besvarades med ett dylikt. Ty värr hede han likväl icke väl kommit i land förr än polisen ånyo knep honom under förevändning att han tiggde. Denne matros är 23 år gammal och har ofta förut brukat hoppa ned i sjön från topparne af stora skepp. — STRID OM DE DÖDAS FRID. Ett par tidningar i London klaga mycket strängt öfver ett drag af dervarande presterskapets snålhet, som äfven är anmärkningsvärdt; nemligen, att de sälja grafställen på kyrkogården, der andra döda nyss förut blifvit begrafna, att, vid de nya grafvarnas upptagande, de förut nedsatta kistorna måste åter uppgräfvas och bortföras. En undersökning har förekommit härom, hvarvid ett vittne intygat, huru ban sett dödgräfva ren taga upp grafvar, der kistor så nyligen blifvit nedsatta, att de kommit upp ännu hela, och att dödgräfvaren huggit sönder kistorna till ved, sedan han ssjeipt ut öfverlefvorna af de förut begrafna och kört bort dem på en skottkärra. Man måste tillstå, att sådant är trefligt för efterlefvande. — HURU LÄNGE MAN KAN PRÖFVA EN ELEFANTS TÅLAMOD. Vid Sheerness i England tilldrog sig i början af förra månaden, att en samling personer, som besågo ett menageri derstädes, i hvil. ket, bland andra djur, var en elefant, företogo sig att gäckas med denne på det viset, att de åtskilliga gånger framräckte äpplen tili honom, men då han skulle taga dem med snabeln, stoppade dem åter i fickan. Detta räckte en stund, tills det godmodig: djuret förlorade tålamodet. Han hämnades likvä icke på annat sätt, än att hen med snabeln helt be skedligt makade omkull sju stycken, som stodo närmest, och derefter vände sig ifrån dem. Desse, gla. de att slippa för det köpet, kraflade sig åter up; och lofvade att aldrig mera narras med en elefant