Aftonbladet – 1 oktober 1842, sida 2

— Då Redaktionen af Aftonbladet sist!. Oasdag meddelade några upplysningar angående verkliga förhållandet med en borgen, som denna tidnings förläggare lemnat för en entreprenad hos Drätselkommissionen, och hvilken borgen Freja funnit af nog riksvigtig natur för att med anledning deraf debitera de osanna uppgifterna, att denna borgen skulle blifvit återbegärd och en sådan begäran afslagen, vidrördes tillika i förbigående, att det funnits tillfällen, då en borgens ingående icke ådragit sig de verkligt fries obelåtenhet, t. ex. då Hr Hjerta lemnade sin borgen åt just dem medarbetare i Freja som haft besvär med den ifrågavarande entreprenadsaken och sprungit derom i Drätselkommissionen, neml. Hr Theodor Sandström. Med anledning af detta yttrande, som, för att genast vederlägga det oriktiga i Frejas insinuationer, nedskrefs medan AÅ. B:s förläggare var för tillfället frånvarande på en kort resa åt landsorten, har Freja för i går förklarat, dels att herr Sandström ej varit i Drätselkommissionen i och för ifrågavarande artikel samt den dagen då afskriften af löftesförbindelsen der togs, ej varit i staden, dels ock att affären med Hr Hjertas borgen för Hr Sandström längesedan är uppgjord och utan minsta förlust för Hr Hjerta. I afseende på den förra omständigheten anse vi oss skyldige meddela Frejas beriktigande; men om det också var ett misstag att herr Sandström varit uppe i Drätselkommissionen, så nödgas vi fråga om ej de mest grundade arledningar finnas till den förmodan, att det är han som i öfrigt hufvudsakligen nitälskat för denna sffårs kommenterande i tryck. Ar det icke ocksä herr Sandström, som hela sommaren styrt Freja och dess hufvudredaktör? Var det icke tilläfventyrs herr Sandström, som skref den ena hyggliga artikeln i Freja till försvar för ett visst tilltag på Strömparterren, hvarom det talats i tidningarna? Med ett ord: har ej herr Sandström just utgjort lifvet och själen i Freja under den sednare tiden? Om Freja behagar besvera dessa frågor så förbinde vi oss att samvetsgrannt upptaga bvad derom förmäles till upplysning i sak. Vid samma tillfälle vore det också icke ur vägen om herr Sandström behagsde uttrycka sin tanka, huruvida ban