Aftonbladet – 1 oktober 1842, sida 2

ENGELSK HISTORISK OCH MEMOIRLITTERATUR. År 14895 stiftades under högstsalig Hans Majestät Konung Georg den Fjerdes auspicier en Royal Society of litteraturen; detta sällskap, som genaet erhöll ett bidrag af 4,100 guineer från civillistar, och dessutom hugnades med talrika subskriptioner, antog snart en högst förnäm och aristokratisk hållning, lefde på stor fot och yttrade sin verksamhet hufvudsakligen i utdelande af medaljer och pensioner. Förhållanderna hafva sedermera förändrat sig; civillistans bidrag har krumpit ihop till 400 guineer, de högförnäma subskriptionerna bafva likaledes börjat torka in, och sällskapet har slutligen sett sig nödsakadt att utgifva böcker, för att någorlunda hålla affärerna uppe. Det är på sådant sätt första delen af en Bivgrafia Britannica litterariar nyligen tillkommit. Denna första del behandlar den anglosachsiska perioden; utgifvaren, M:r Wright, har noggrannt genemgått aila källor och meddelar hir utom de egeniliga biografierna äfven kritiker öfver enskilda arbebens tillförlitlighet och äkthet, utdrag ur krönikorna m. m. Bland de sistnämnda är serdeles märkvärdig en af munken Columbanus författad beskrifning öfver sin vandring till orienten i åttonde århundradet, sannolikt den äldsta resebeskrifning i sitt slag, man eger af någon vesterländning. Coiumbanus reste från Eogland 748, och gick öfver Italien, Sicilien, Samos och Ephesus till Sycen och Palestina, der ban mader mångfaldiga äfventyr tillbragte sju år, vände derpå öfver Constantinopel åter till Eurcpa, blef benediktivermunk på Monte Casino, slöt sig till Bonifacius, tyskarnas aposte!, och vigdes af honom till biskop i Eicbstädt. Berättelsen, som af en annan person är uppfattad efter Columbani muntliga meddelanden, synes ganska noga teckna orientens tillstånd under dåvarande tider. The life of Augustus viscount Keppel, är en intressant biografi öfver en ran, hvilken tog en icke obetydlig del i de engelska partistriderna vid tidpunkten af de nordamerikanska koloniernas uppresniog och, såsom hufvudman för whigs under den kortliivade Rockingham-ministeren, tillkämpade sig en vigtig social ställning. Amial Keppel blef dessutom serskildt märkvärdig genom en politisk process, som på sin tid väckte omätligt uppseende. Han bade, såsom whig, vägrat att tjena emot Amerika, och derigenom