Aftonbladet – 30 september 1842, sida 2

dömde. Stig upp. Jag förlåter dig, tillade ban efter en lång paus. Gustaf blickade, vid dessa ord, upp på hertigen, men hans blick liknade en drömmandes. Hon tycktes icke veta hvad som tilldrog sig omkring honom. Från porten till ett annat: lif hade han trädt tillbaka i detta. Han kände knappt att han ännu lefde. Först rär pater Mathias ilade fram till honom och upplyfte honom, såg han sig omkring. — Nu ryckte han sig lös ur gubbens armar. Han ville tacka hertigen, men denae hade redan lemnat salen. Länge höllo Gustaf och Betty hvarandra omslutna, utan att kunna säga ett ord, då den förre, beledsagad af pater Mathias, åter hade inträdt i fru Margretas rum. Deras outsägliga glädje blef deck något störd genom inträdandet af en page som tillsade Gustaf, på hertiginnans vägnar, att han noga skulle akta sig att komma för hertigens ögon, emedan denne icke ville se honom. Men ban skulle dock icke, oroa sig häröfver, lät den goda furstinnan tillägga, ty hon skulle göra allt hvad hon kunde, för att blidka sin gemål, och i alla fall skulle hon dra försorg om Gustafs framtid. ; Denne grämde sig imedlertid djupt öfver sin berres Misshag och menade, att det aldrig varit exempel på, det en tjenare, som en gång förlorat hertigens nåd, någonsin återvunnit den, Medan Mathias bemödade sig att i denna punkt lugna den unge mannen, uppstod ett ovanligt larm i slottet. Hvem kan-väl beskrifva Gustafs och Bettys bestörtning; då Ål åjärsjenatpersonalen instörtade i: rummet och berättade, Tv år