Aftonbladet – 29 september 1842, sida 2

ikshufvudboken, som upprättas med ledning afl: pecialräkningarne, sådane de från vederbörande l! sdogörare inkomma, dels icke öfverensstämde med : e till Kammarrätten inkomne Landsboksrikenkape, som af Länsbokhållarne, på grund af amma Special: äkningar, uppgöras, likväl med skttagande af de rättelser, hvilka, i följd af den änsbokbållaren åliggande revision, deruti kun-! a göras, dels så sent afslutades, att någon öfverigt af uppbördsverkets ställning ej förr än nära ae år efter uppbördsårets utgång stode att ervålla. Revisorerre gjorde de-före hos Kongl. Maj:t framställning, huruvida icke, till förebygande af dessa olägenheter, de sammandrag öfver Specialräkningarne, som nu af Riksbokslutskon.oret uppgöras, för att tjena till grund förtsjelfva Rikshuvudboken, lämpligare och inom korare tid kunde af Länsbokhållarne författas och till Statskontoret jemte Specialräkningarna ingifvas. Riksbokslutet skulle, enligt Revisorernes tanka, i följd af denna åtgärd, kunna flera månader tidigare än nu sker vara afslutadt i öfverensstämmelse med de till Kammarrätten ingående räkenskaper. Regeringen remitterade frågan till Statskontoret, med befallning att infordra Landshöfdingar aes utlåtanden. Ea del deraf skola redan hafva inkommit, och hvad man kunde vänta, lärer älven hafva inträffat. Mångfaldiga svårigheter göras nemligen mot verkställigheten af det nya projektet. Några förmena att, om de ifrågavarande sammandragen i Länen upprättades, de ändock, ej förr än nu sker, kunde vara färdiga, emedan Länsbokhållaren 2f kuranta göromål är hindrad att åt detta arbete odeladt egna sin tid. Andra medgifva väl verkställigheten, men hafva helt naturligt fästat uppmärksamhet dervid, att, då intet formulär finnes för de nu vanliga lendsböckerne fastställdt och de sålunda i formen måste vara från hvarandra mer eller mindre skiljaktliga, samma förhållande äfven skulle inträffa med sammandragen, i händelse formulär för desamma ej heller utfirdades, samt att Statskontoret af dem ej finge skörda mycken fördel, då en del måhända måste omarbetas. Denna fruktan synes visserligen otidig, men saknar dock ej all grund. Man känner att ehuru Hufvudtitlarnes nya fördelning redan med detta års början vidtog, Riksstaten dock ej förrän långt in på året lemnade trycket och utdelades. Man hade äfven föreställt sig att de för Länens Specialräkenskaper år 48924 fastställde formulärer, som genom förut skedde förändringar en längre tid varit i flere afseenden och numera blifva i högst ringa min tillämplige, skulle genom Statskontore!s försorg af nya ersättas, men på någonting dylikt lärer man ännu icke vara betänkt. Di likväl dessa räkenskaper hafva den omfattning att de, för att medhinnas måste, till en de, nemligen texten, på förhand upprättas, och många Häradsskrifvare ej kunna gissa det rätta bokföringssättet, återstode för dem intet annat val än att såsom hittills skett antingen strikte öja det gamla formuläret eller hvar och en efter sitt hufvud göra förändringar deruti. En sådan osäkerhet i räkenskapsformen blefve naturligtvis menligast för Riksbokslutskontoret, Rikets Ständers Revisorers och Kammarrättens granskning skulle derigenom försvåras och endast för redogörarne möj!igheten lättas att dölja proprie balancer. Man synes just hafva börjat der man bordt sluta, ty först när enhet i uppbördsförvaltningarnes redogörelser tillvägabringats, då först ioträder möjligheten tidigare att Rikshufvudboken kan vara a slutad. Nigon underlättande åtgärd medelst utfärdande af ett formulär vore i alla fall åtminstone nödvändig, om förändringen skall kunna vidtagas. I sammanhang härmed påminner man sig, att Ständerna vid sista Riksdagen äskade skärpta kontroller å kronans uppbördsmän och att detta ämne af Regeringen sedermera remitterades till Kammarrättens utlåtande. Denna vigtiga fråga tyckes nästan hafva fallit i glömska. — ——— — Den förut beskrifna ånggungan utan ånga i Humlegården får nästa söndag en farlig med