Aftonbladet – 28 september 1842, sida 2

rande tid, som hvarken är en tid af apatbi eller ff uppretning, men 1 hvilken nationalkägslan genom handelsenigheten inifrån och genom hotelserna utifrån har fått en välgörande påstötning och tagit en frisk sväng, som icke går ut på att förstöra utan att uppbygga, icke att skaka utan att befästa, icke på det ideologiska och abstrakta utan på det praktiska och verkliga. Afs görandet i striden mellan reaktionen och dem folket tillhörande frihet och laglighet, är vä! uppskjuten; men de höjda terningarne måste, det os aktadt, falla, och den kan ej vara en vän af Tysklands konstitutionella furstar, som kan rås da . dem, att ansluta sig till en reaktion, somm hotar att lätt växa öfver deras egna hufvuden,i stället att förena deras sak med den lagenliga frihetens. Så väl rättvisan som statsklokheten fordra, att regeringarna i Tysklands konstitutionella stater förena sig med ständerna att öf verallt tillkämpa åt statsborgarne alla fria folks eviga rättighet, rättigheten till den fria sanningen, der denna blifvit fjättrad... Hvarje tysk regering har förpligtat sig inför sitt folk, att så mycket den förmår, förskaffa det de iförbundss akten tillförsäkrade rättigheter, och uraktlåtans det af denna pligt måste nödvändigt för reges ringarna i de mindre mäktiga staterna blifva ännu mera vådligt än för folken; ty ett folks frihet kan uppstå segerrik till och med ur tfäks domen och förtrycket, men förtroende och kär lek till de härstammande furstehusen kunna icke förnya sig genom utsädet af misstroende och djupt kränkta rättigheter. För att bevara hvarje skatt af tillförsigt, tillgifvenhet och trohet, soma Tysklands furstar finna i sina folks hjertan, måste de mindre staternas regeringar vara så mycket angelägnare, som deras eget bestånd icke hvilar på den starkares rätt, och deras säkraste värn alltid blifver den tacksamma hängifvenheten af ett förnöjdt och fritt, i sina rättigheter af dem :skyddadt och försvaradt folk. Den samma kraft, med hvilken regeringarne förstå att. försvara folkets rättighet, samma men ej någo större står dem till buds till försvaret af derag eget oberoende. Deras styrka är: rättigheter och rättvisa: de hafva oåterkalleligt förenat sina ös den med sina folks fritt upprättade statsförfattningar. Kommitterade föresiå derföre, att till den storhertigliga regeringen afgifva en underdå— nig adress, hvari anhålles: att H. K. H. Storhertigen måtte utverka, att i tyska förbundstas terna i stället för censur den i förbundsakten utlofvade tryckfriheten så snart som möjligt må träda i kraft, och att under tiden man genast må träffa anstallt, att åtminstone i Baden, afbandlandet af inre angelägenheter, tryckskrifter af alla slag, icke må kunna hindras eller inskrän kas af censuren. (Forts. följer.) AA a 2 arr ARR AE AA