Aftonbladet – 27 september 1842, sida 2

1 Voltaires Candide eller Abderiternes historia. Huru länge skall det då ännu dröja innan Regeringen lyssnar till Ständernas förnyade önskningar att få en ändamålsenligare lagstiftning i, frågan om näringarna och rättigheten att utöfva dem? 4 h , OM FOLKETS KARTA. .Missförhållandet emellan :de privilegierade klassernas och det arbetande folkets tillstånd har kanske ingenstädes kommit längre än i England för närvarande. Hvardera sidan har i pressen sina organer. Times är de ,privilegierades, banerförare; folket har flera, som tala för sig, och ibland dem serdeles Weekly Dispatsch, och till en icke obetydlig del äfven Evening Chronicle. Den sednare yttrar i anledning af en nyligen i Derby tagen åtgärd följande, som vi i sammandrag meddela helst den rörer en fråga (den allmänna representationsrätten), som äfven för oss i Norden icke saknar sin stora betydelse. Den engelska tidningen Times omtalar med bifall den krafthandling af lokalstyrelsen öfver Derby, hvarigenom kartistiska föreläsningar förbjudits. Times, som är Puseyit i religionsämnen såväl som i politiken, håller före, att medtemmarne af folket, icke ega att oroa hvarandra genom att efterfråga huru de regeras; och gillar följaktligen i hög grad att man begagnat sig af den förskräckelse, som de nyligen timade oroligheterna spridt i opinionen, för att göra alla möjliga inskränkningar i den: enskildes rättigbeter. Vi utgå från alldeles stridiga grundsatser: vi sätta värde på fri diskussion öfver alla politiska ämnen och bland personer af alla klasser, och det: såsom vilkoret icke blott för upprätthållande af friheten, men af ordningen; och framför allt hafve vi fruktat, att den närvarande krisen skulle begagnas af illasinnade (emot friheten sinnade) för att lägga bojor på den allmänna rätten att utöfva fri diskussion. Det steg, som !0kalstyrelsen i Derby tagit, synes oss derföre vara ett ganska farligt missbruk af den makt, som lagen förlänat styrelsen öfver en provins. Vore lagen verkligen sådan, som man här tillämpat den, så skulle det i sjelfva verket vara en lag al den mest skrikande orättvisa, på samma gång som hårdhet. Den skall då i sanning göra sig skyldig till ett våld på menskligheten, hvilket just rättfärdigade det mest -handgripliga och starka motstånd från arbetsklassernas sida, de der, likt hindostanska Parias, blifvit uteslutne från hvarje friboren Engelsmans rättigheter. Styrelsen i Derby har förbjudit mötet icke på grund af någon farbåga för sammankomstens egen karakter, ej heller för de sammankommandes antal, ej heller för att derigenom något störande af det allmänna lugnet för tillfället befaras. Mötet har ämnats: att hållas i ett publikt rum, ur stånd att rymma alltför minga personer; och det ursprungliga ändamålet utgår visserligen icke på att hålla någon diskussion, något samtal, utan allenast att höra på en föreläsning. Skälet för förbudet hvilar således blott och bart på det förmodade innehållet af den. tillämnade föreläsningen. Det skall vara en politisk föreläsning: och ifrån föreläsarens kända tänkesätt slutar man till; att lärorna, söm skulle inskärpas, tillhörde hvad man allmänligen kallar Folketskarta. Har styrelsen i Derby handlat rättsenligt, så vill det säga, att styrelsen öfver hvilket distrikt som helst i riket har rättighet att förbjuda möten och sammankomster, så fort ändamålet är utspridandet af kartistiska åsigter. Nåväl! hvaruti bestå då lärorna i Folkets kartan, rörande hvilka det således förklaras Jagigt och önskvärdt; att absolut: och belt summariskt bindra allt utspridande? I sjelfva verket inns det. blott en enda punkt i bela kartan, ivaraf en mensklig varelse kan taga sig anledning till oro för allmän säkerhet, i anledning f dess upprätthållande genom massorna. Det nesta af de öfriga fyra punkterna, såsom de kalas, har blifvit gilladt och understödt i Parla2! nentet genom ganska betydande minoriteter, sluande inom sig till och med medlemmar af den lögsta, rikaste och mest hedrade aristokrati. Dessa terstående fyra -punkter, skulle nalurligtvis, om le bringas å bane utan att förenas med punkten mm den allmänna rösträttighetenn, blifva alldees oskadliga; förenas de åter härmed, så äro le sjelfva af föga!betydenhet. Allt ikartan bvälfver sig således omkring frågan om allmäntrösträtighet; detta är den enda punkt, som massorna vå allvar känna sig böra försäkra sig om, och vilken de Högre klasserne äfvensom medelklaspi— sr — —--s—-—-—-—-—-——————CC-—-—r—-8rjussEREEEsE EERO RE —— rr