Aftonbladet – 27 september 1842, sida 2

——— LL XZx9999smvemmemmmamwmmmammmwzs——-—o.d herr Andreas Hain i sin mörka nattrock, Jag. måtte väl kärna igen honom. Till bevis på att han icke gått till sängs utan gick deör och spionerade, stod han vid ett öppet fönster, beläget tvenne steg från dörren till hertigens arbetsrum. Natten var stjernklar, men, som vi vet, så ha vi nu det mörkaste nedan; således är det bara ett dumt prat med det der gåendet i sömnen.n Ja, men hvad skulle slottskommendanten göra der ? frågade Betty förvånad. Hvad annat än utspionera fursten ? ropade Gustaf med sin vanliga liflighet. Han vet att min herre arbetar till långt inpå mnatten, att ban, då han är allena, ofta har långa samtal med sig sjelf. Inte vet jag hvad hans afsigt var, men god var den inte; så mycket vet jag. Med Zenno är han mycket god vän, och de ha många hemligheter tillsammans. Den der otäcka italienarn har ett så gement ansigte, att jag aldrig kap tåla honom. . Nå, vidare, vidare! Hvad gjorde du ?, frågade patern med stigande intresse, Jag stod några ögonblick stilla ech gaf akt på den hygglige herrn), svarade Gustaf. Denne stod likaledes Stilla, alldeles som om han varit död. Det märktes ögonskenligen watt han lyssnade. Hade bara hertigen det minsta låtit höra af sig i skrifrummet, så hade gynnaren säkert antag? sig till nyckelhålet. Andtligen tyckte jag att det blef alltför långtrådigt. Jag funderade på bur jag skulle kunna spela berr Andreas något puts. Lyckligtvis kom jag ihåg att han var rädd för spöken. Han bar just inte mycket Mod, hvad heller som är. Dessutom vet både