Aftonbladet – 27 september 1842, sida 2

o (Insändt.) NÅGOT OM VÅRA ELEMENTAR-LÄROVERK. Med elementar-läroverk förstås gymnasierna och de egentligen så kallade lärdoms skolorna. Deras syftemål är, att hos ungdomen lägga grund till lärd bildning. Syftemålet är således godt, ty den lärda bildningen är i alla afseenden så vigtig, att det vore önskligt, om den kunde utsträckas till så många, som möjligt är. Men medlet för den lärda bildningen är språkkunskap. Den borde derföre med allt allvar bibringas vid elementar-läroverken. VWVi förvisr visserligen icke ifrån dem vetenskaperna, ty vissa af dem ligga till grund så väl för bildningen i allmänhet, som för den lärda isynnerhet, men de tillhöra egentligen universiteten. Likså litet som militären, juristen, läkaren, civilisten, såsom sådan, bildas vid elementar-läroverken, likaså litet bildas der theologen, presten, filosofen. Som mnu språkkunskapen är oumbärlig för den lärda bildningen, så frågas: hvilka språk böra egentligen vid elementarläroverken föredragas? Svaras härpå, att tillräcklig kännedom af latinska och grekiska språken der bör inhemtas, så erkänna vi visserligen riktigheten häraf, och Vi till och med påstå, att ingen, som gör anspråk på mer än vanlig bildning, kan umbära kunskap i dem. Men ehuru stort värde vi tillägga dem, måste man dock erkänna, att utan kunskap i de lefvande språken, vid hvilka afseende för nämligast måste göras på fransyska, tyska och engelska, är nu mera ingen lärd bildning tänkbar. Den hemtas i våra dagat mer genom de lefvande,. än de så kallade döda språken. Kasta vi nu en blick på våra elementar-läroverk, så finna vi, att latinska och grekiska språken der visserligen bibringas; men, att icke samma rättvisa vederfares de lefvande språken, ligger för alla i öppen dag. I alla lärdoms-skolans klasser å ynglingarne lära latin och grekiska, men icke len minsta kunskap i de lefvande språken medlelass På gymnasierna föreläsas väl numera .yska och fransyska, men om man närmare beraktar förhållandet, är synbart, att de lefvande pråken stå ännu på en allt för mycket underordvad fot. Häraf är alltså tydligt, ått den lärda bilding, som vid elementar-läroverken bör grundäggas, är allt för ensidig, och har således icke ndast på bildningen ett menligt inflytande, utan veröfvar ock läroverken det anseende och för roende, som de borde och. kunde hafva. Om leremot de lefvande spfåken, hvilka likaså snart örtjena namn af de lärda, som latinet och greiskan, med lika allvar idkades vid elementaräroverken, som de sednare, och om ferierna örkortades, hvilket gagn skulle ieke då dessa äroverk åstadkomma, och hvilka talrika skaror f ynglingar skulle icke då vid dem samlas? Vu är förhållandet tvertom sådant, att antalet f studerande ynglingar vid dem är ganska 1inga,