Aftonbladet – 26 september 1842, sida 2

den höga maken, jag skulle, i olyckan, likson i lyckan, älska och högakta dig öfver allt i verl den; jag skulle dela hvarje missöde, hvarje nö med dig, förutsatt att jag kunde högakta oc! gilla alla dina handlingar och uppsåt. Hertigen teg en ling stund, hans min var dy ster och sorgsen, men ansigtet klarnade små ningom. : Han strök, flera gånger, liksom i djup: tankar, den lilla flickans bufvud; sedan sade ban oroligt blickande omkring sig: Jag befinner mig icke väl på detta ställe. Ja skall bli här kortare tid än jag först tänkte Allt erinrar mig här om det förflutna, som ä mig så oangenämt. När jag dertill lägger Kep lets observationer, förefaller det mig som om Ja bär stode under inflytandet af. demoniska mat ter, dem jag icke kan undandraga mig, si vida icke något utomordentligt skall bända. sjelfva verket var det med mycken metvilj: som jag besiöt mig till att resa hit; men dean gelägna affärerna, sammanträdet af fältöfverstar. pe, hvilka skulle kallas till gränsen, möjligheter att återfinna de saknade papperen — allt dett: sammanlagdt förmådde mig till denna resa. Dock — det är tid att begilva oss till bords. VWis: dig glad, Isabella; men framför allt, var försigtig i ditt samtal med Questenberg. Det var en verkligt kunglig måltid som väntade gästerna i slottets stora sal. En oerhörd prakt var bär utbredd. De kostliga rätterne serverar des på silfverfat, af en storlek, sådan att tjenar ne, som buro omkring dem, blefvo nästan lama i armarna. De ädlaste viner, sådane som knap past funnos i den kejserliga källaren i Wien. vankades här i öfverflöd. Bägare af silfver,