Aftonbladet – 24 september 1842, sida 2

(Insändt.) Svar på Hr C. U. Sondens recension af min Relsolära i tidskriften Hygiea för sistlidne Augusti månad. Hela den medicinska verlden är för det närvarande delad i trenne regementen, den gamla medikaments-läkekonsten, homöopatisn och valten-medicinen, Dessa tre makter äro med hvarandra i ett oupphörligt krig på lif och död, och det icke mindre häftigt än med deras gemensamma fiender, sjukdomarne. Hos oss i Sverige har den förstnämnda läran nästan uteslutande varit gällande. Det är egentligen blott Hr Dr Sonden, som sökt öfvertyga oss om de homöopatiska gudomligheternas allmakt. Men det dröjde icke länge förrän man i allmänna tidningar fick af honom läsa ett erbjudande att kurera efter den lära patienten sjelf önskade. Sist har Hr Dr S. äfven tagit vattenmedicinen under sina vingars skugga. Skriftens regel om omöjligheten att tjena två herrar tillika erhåller således ett märkligt undantag, i fall det lyckas Hr S. att, enligt sitt erbjudande, tjena tre. Efter denna korta historiska inledning öfvergå vi till sjelfva ämnet. Tillkommer det Hr S, att, i egenskap af de of vannämnde tre stora makternas gemensamma chargå daffaires i Sverige och som Svenska Läkaresällskapets sekreterare, emottaga hvar och en, som icke tillhör den vanliga omgifningen, med den trebhöfdade underjordiska väktarens helsning, så har han emot mig till alla delar fullgjort sin pligt. Att man icke genast antager en ny, ännu outvecklad, lära, må. gerna vara i sin ordning, men att man mera fäster sig vid författarens persön än vid sjelfvå saken och genast i inledningen kallar honom narr,, charlätan, bedragare, kan icke vara annat än förhastadt; ty, förutsatt äfven, att min forsknirgs resultater varit oriktiga, omöjligt skulle en redber domare derpå kunna grunda något moraliskt klander, väl vetandes att fullkomligheten Kär på jorden för alltid blott kommer att tillhöra våra önskningar. Jag har sjelf icke skonat, begär ej heller någon skonmsamhet tillbaka, men det skrifsätt, som emellan bildade personer är öfligt, måste dock vara första vilkoret för den, på hvars försök att vederlägga man skall kunna fåsta något afseende. Hr S. går till och med så långt, att han föreslår mitt uteslutande ur läkare-korpsen. Då Hr S., som ofvan är nämdt, för några år sedan kämpade för den homöopatiska läran, hvilken också benämner sina vedersakare charlataner och bedragare, var det naturligtvis äfven blott Hr S. ensam, som med heder kunde qvarstå i svenska läkare-korpsen, ty alla allopatiska läkare måste då uteslutas; men sedan dessa sednare nu af Hr S. blifvit upptagna till nåder igen, har det blifvit min tur att uteslutas, derför alt jeg vågat framställa medicinska åsigter, ej öfverensstämmande med Hr S:s. Läsaren finner, att vi här kommit i beröring med sjelfva professorn i konseqvens-läran. Hr S. har sina förtjenster, och jag vill räkna mig ibland de första att erkänna dem; men de äro dock icke af den storartade natur, att de be PRESSRELEASER SAVE IEEE SE