Aftonbladet – 23 september 1842, sida 1

a ——————L rr — AA s ue rig blick och blek hy. Hans ålder tycktes vara något öfver fyratio år. Allas blickar riktades på honom då han red fram, och många af åskådarne betraktade honom med synbar fruktan eller inre rysning. Dessa känslor egnades svartkonstnären, trollkarlen, Zenno, om hvilken allehanda orimliga historier voro i omlopp, såsom t. ex. att han öfverallt förde med sig en såkaliad spiritus familiaris, instängd i en flaska, äfvensom en dufva af trä, åt hvilken han meddelat ett konstladt lif, så att hon kunde flyga omkring i hans rum. Anländ till slottsporten steg fursten af hästen, hvarvid Gustaf Löwenthal höll stigbögeln åt hönom. Slottskommendanten framträdde nu för att helsa, men fursten kastade blott en flygtig, kall blick på honom och vände sig till Pat Mathias, som vördnadsfullt räv c or v2vattnet. : Hur rask och ungdomlig ni ser ut, Patern, sade fursten med vänlig mine till den gamle presten, sedan han bestänkt och korsat sig. Det är ändå något skönt att ega lugn och själsfridp, fortsatte han, liksom talande till sig sjelf. Måtte Gud förläna er detta i fullt mått, efter lyckligen fullbragdtahjeltebragder, min nådige herrel sade den gamle med rörd stämma. A men, ärevördige pater, amenl, svarade Wallenstein leende. Tyvärr äro dessa dagar långt borta för mig. Under en vänlig rörelse med handen, som skulle betyda helsning, skred fursten fram mellan de församlade, åtföljd af slottskommendanten och tjenarne. Nu körde flera vagnar skramlande in på börg