Aftonbladet – 22 september 1842, sida 3

Article Image
stitutet på Manlila. (Dagbladet.) NORGE. Den för Storthingets upplösning bestämda dag den 47 dennes, begai sig Norska regeringen, kl 41 f. m. till Storthingssalen, der Ståthållaren Lö venskjold, sedan han meddelat Kongl. Maj:ts beslut den 40 dennes, om S:orthingets åtskiljande uppläste Hans Maj:ts tai, så lydande: Gode Herrar och Norske män! Jag hade hoppats att personligen kunna afsluts närvarande Storthings förhandlingar; men oförutsedda hinder hafva motsatt sig mitt beslut. Jag tackar imedlertid Försynen, som tillåter mig ati lyckönrska eder och Mig till utförande af de vigtiga värf, hvilka varit eder anförtrodda. J hafven förvärfvat er anspråk på Nationens erkänsla; ty endrägt och en sansad frimodighet bafva vägledt eder verksamhe!, och fosterlandskärlek har utmärkt edra arbeten. J hafven, gode Herrar och Norske män, erkänt, att enighet Statsmakterna emellan utgör den tillförlitligaste borgen för fäderneslandets lycka, sjelfständighet och anseende, samt att bidas förenade bemödanden säkrast åstadkomma förbättringar, hvilka, på sådant sätt utvecklade, sko la nu och i framtiden bära goda frukter. Med klok varsamhet för-beredda skola de af Försynen välsignas med framgång. Sålunda har sedelmyntet genom ärdamålsenliga åtgärder under en tidrymd af 20 år småningom stigit från 490 proc. (?) under dess bestämda värde, och gäl!er nu lika med silfver. Under sorgfälliga bemödanden att upprätthålla Rikets kredit utomlands och obrottsligen uppfylla åtagna förbindelser, är Norrige derigenom i den lyckliga ställniog att hafva betalt största delen af sin skuld, och Statskassans tillstånd sådant, att man utan synnerliga uppoffringar skulle kunna gälda den helt och hållet. I Mitt tal vid Storthingets öppnande fästade Jag eder uppmärksamhet på vigten af en närmare undersökning, om och buruvida Handelns, Akerbrukets och öfrige Näringars vidare utveckling icse påkallade en förökning i Bankens fond. De i detta hänseende af S:torthinget fattade beslut hafva motsvarat Min väntan. Lyck!ig i medvetande att med. eder hafva bid agit till dessa resultater, emotser Jag med lugo och tillförsigt det Norska folkets framtid. Jag bygger denna förhoppning på de tvenne förenade Brödrafolkens sjelfständighet och samvetsgranca iakttagande af ömsesidiga pligter. Min höga ålder skall icke tillåta Mig att vara vittne till alla de fördelar, som våra gemensamma bemödanden sökt bereda för främjandet aj det Norska folkets småningom tilltagande välstånd; men Jag känner att de önskningar, som uppfylta Min själ, äfven i en bättre verld skola valsignande omsväfva den Skandinaviska halfön. I stöd af Grundl!agens 80 förklarar Jag härmed Norriges Rikes 40:de ordinarie Storthing vara slutadt. Jag ber Gud taga Norge, dess innebyggare, eder alla och edra familjer i sitt mäktiga beskydd, och förblifver Norges Storthing med ail Kunglig Nåd och ynnest välbevågen. Talet är dateradt Drottnidgholm den 40 Sept. Sedan Ståtbällaren härefier förklarat Norge: 40:de lagtima Stortbingsförhandilivgar slutade, utropade Sterthivgets president: Gud bevare Koounged, Fosterlander och Bröderriket ! och derpå itervände Regeringspersonalen till Stiltssården. En deputation afgick kort derefter till samma gård, för att komplimentera Regeringen, och återbragte till Storthinget Regerirgens erkänsia för den visade uppmörksamheten. Storthingets ledamöter intoro sedan, jemte Regering:personalen och andra högre embetsrmän, middag hos Ståthållaren. Det berättas att H. EB. ståthållaren skall dagen före Storthingets upplösning hafva medde!at Storthingets president och kommitteernas ordförande, dels, att H. M. Konungen med mycket vwälbehag erfarit att Storthbinget låtit sina anmärkningar mot statsrådet falla, (Öresundska saken blef Ikväl förvist tll unionskommitteen), dels att H. M., i betraktande al den herskande opinionen, denna gången underlåtit att framsiälia de vanliga grundlagsförslagen om införande af absolut veto, m. m., utan att H. M. derföre på min sta sätt förändrat sina åsigter i dessa frågor. BLANDADE ÄMNEN. — —-—RM—— — EN ÅEIPZIGER PUFF. En skräddare vid

22 september 1842, sida 3

Thumbnail