Aftonbladet – 22 september 1842, sida 3

Jag gratulerar er, herr page, till dessa tänkesätt, ropade han, med en ton som lät vild och rå. Akta er imedlertid sjelf för det öde som ni så godhetsfullt ämnar andra. — Det kunde finnas folk som gjorde afseende på det gamla: som du gör med mig så gör jag med dig, och som vid passande tillfälle kunde trakta efter ait förhjelpa er sjelf till det der långa repet som ni talade om Då han utsagt dessa ord närmade han sig dörren med stormsteg och gick ut, utan att säga farväl åt någon af de närvarande; icke en gång åt Pater Mathias. Något bestört blickade Gustaf på presten och Betty, hvilka sågo med ängslan på hvarandra. Den gamla fru Margreta hade af förskräckelse sammanknäppt sina händer. Säg mig hvad som kommer åt karlen, ropade Gustaf då slottskommendanten hade slagit dörren igen efter sig, så att det skallade i rummet. Säg du mig heldre, bäste Gustaf, hvarföre du talade sådana ord i der mannens närvaro och derigenom skaffade dig en oförsonlig fiende, och det af bara kitslighet,, yttrade Betty ängsligt. Åter en af dina obetänksamheter, hvilka slutligen skola bringa dig i olycka, suckade Pater Mathias. De der orden, som du sade, glömmer han aldrig. Aldrig, aldrig, upprepade den gamla frun med en ihålig röst. De orden voro knifstyng som trängde in i hans hjerta. Men hör påls ropade ynglingen missnöjd, så visst som jag hoppas på min skyddspatrons hjelp och bistånd, så visst är det att jag icke förstår hvad ni alla mena med edra yttranden. Jag vet lika litet huru den fatala karlen kunde finna sig förnärmad af hvad jag sade, ehuru jag icke kan försvärja det jag ju icke talat på samma vis, ifall jag vetat att det skulle såra bonorh. När jag talade så der, tänkte jag visst icke på slottsfogden; jag menade stjerntydaren Zenno, som