Aftonbladet – 22 september 1842, sida 3

förmått fursten att ingå denna förening. Äktenskapet var imed!ertid icke bland de lyckliga. Fursten tänkte redan då mycket mer på förstorandet af sitt krigarerykte, än på buslig sällhet, Grefvinnan, som älskade honom med passion, kände sig förolämpad af hans köld, men hennes kärlek afkyldes ej derigenom, tvertom tycktes den dagligen förökas. Himlen vet hvem som tillhviskat henne, att bennes gemåls köld endast genom hemliga medel kunde besegras; nog af — bon föll på den tankan att bibringa grefven (han: var grefve på den tiden), en kärleksdryck. Hvem som tillredde den drycken, är obekant, men så mycket är visst, att grefven, som bekom den i en :morgonsoppa, häftigt insjuknade och vår nära döden. Då han, från denna tid, ännu mer aflägsnade sig från sin gemål, så förvandlådes hennes kärlek till det outsläckligaste ha!, hvilket gick ända derhän att hon, då bon icke lyckades att göra testamentet ogiltigt, skall hafva förstört några vigtiga dokumenter, dem han, efter grefvinnans död, förgäfves låtit efterspana öfverallt. Angående den der kärleksdrycken har man pratat bit och dit, och då herr Andreas Hain, genom sitt dystra och frånstötande väsende, förskaffat sig många fiender, och dessutom, enligt hvad alla veta, ägde grefvinnans oinskränkta förtroende ända till hennes död, så hafva hans motståndare utspridt och sökt göra allmänt trovärdigt, att det varit han, som tillredt och bibringat herrn den giftiga drycken, hvilket imedlertid helt säkert är en osanning.s Ja så,v sade pagen, något modfälld, då har jag i alla fall burit mig dumt åt. — Imedlertid — hvad gör det? tillade han skrattande, Det är bra som det är. — Hvarföre skulle han också vilja gifta sig med Betty? Och — ifall man skulle dö af dumheter och pojkstreck, så vore jag längesedan i en annan verld., (Forts. följer.)