nor och är honom med lif och själ tillgifveny sade slotiskocamendanten med en till hälften bitter, till hälften spefull ton. Att gifva akt på allt hvad som är honor angenämt eller oangenämt, det anser jag för er pligt af eder och min herres tjenare,, svarade pagen, läggande synnerlig tonvigt på de sista orden -Naturligt, ganska naturligt,, svarade Hain med ett dystert leende. Man håller med den mar äter med, det är ett gammalt ordspråk.s Förlåt, herr riddare,, inföll Gustaf häftigt aätandet allena skulle aldrig förmå mig till nå. got medhåll; men min herre har stora, af hel veriden beundrade egenskaper; han har ock af undsmän och förtalare, hvilka missunna honom sir lycka; och båda delarne äro tillräcklige att förm: mig till att med lif och själ vara honom tillgifven.) Åh, för tusan!, ropade slottskommendanter med ett hest skratt. Och fursten anar kanske icke hvilken passionerad dyrkan han har ut er? — Dock — derföre måtte ni väl hafva sörjt. Att vara tillgifven den herre som man tje nar är icke mer än hvarje tjenares pligt, oct min herre förstår ganska väl att urskilja der trogne tjenaren som uppfyller sin pligt från der lömske hycklaren och baktalaren,, utropade pa gen, ytterst förtörnad. För öfrigt, tillade han otänka alla som omgifva furst Wallensteins per son lika mad mig. Andra som med krökta ryg gar nalkas honom må gerna prata för honpon om den lycka, som står skrifven i stjernorna, oc! derunder utspionera och förtala honom; mer min och mina kamraters pligt och föresats är att hålla alla tecknatydare, falska spåmän oci tillblandare af giftiga kärleksdrycker fjerran frår bans person och belöna dem såsom de förtjena nemligen med ett långt streck och en kort bigt.. Häftigt skakades slottskommendanten af dess: pagens sista ord. Hans ögon brunno af en hemsi eld; det var som om dolkstyng utgått från ban blickar. Hastigt reste han sig från stolen.