Aftonbladet – 22 september 1842, sida 1

Ja, ja — sådan var ni alluid, pater Mathias, yttrade den gamia gumman, mödosamt :upplyftande sitt matta öga till den ärevördige presten. — Hade bloit alla, och jag med — ty jag var dåraktig, liksom de andra — följt edra goda råd, så... Men en, som nu är bort2, som förvirrade sig svårt och som fick plikta derför, hade bordt höra mera på er, äa på de elake rådgufVvarne.p Hon var ändå i början en älskande själ, och just heanes kärlek var källan till alla hennes Jlidanden; sofve hon i frid! suckade den gamle mannen med ett mildt men smärtfullt uttryck i sitt vänliga anlete, Men vet ni, fru Margreta, vet du, Betty, att jag har bilagt tvistigheten med herr Andreas Hain?, fortsatte nan muntert efter ett ögonblicks paus. Ni blir qvar hos oss; det gör honom ondt, att han någonsin bedt er flytta.n Åb, Gud vare. lof! Så får jag då här i luge afbida min sista stund,, yttrade gumman och sammanknäppte sina magra händer. Men har ni då inte glömt .... började Betty, stammande. Jag sade honom, att du är Gustaf Löwen thals fästmö, och att du således, utan alla vidare omständigheter, måste. afstå herr Hains anbud, genmilde pater Mathias. Han lofvade mig att hädanefter förskona dig för hans kärleksförklaringar.s Det var då ändtligen kristligt,) utbrast Gustaf med häftighet. Den der gamle, otreflige krabsaten, hvilken beständigt gör miner, som oc ban hade ättika och galla i munnen, är det skick och skäl, att han skulle vilja gif.a sig