Aftonbladet – 21 september 1842, sida 3

gemak voro öfverfulla af gäster, då pipor och fioler hördes här, då sång och muntert skratt skallade från alla håll; men sången och jublet bringade föga lycka åt henne, som öfvergaf slottet. . Na skall det dock bli bättre, höppas jag, ropade Gustaf muntert. Fursten sjelf tål: visserligen icke något larm och spektakel isina egna rum, men han tycker deremot ganska mycket om när han på afstånd hör andra vara muntra och glada. Ehuru han sjelf aldrig skämtat, så tar han dock icke illa upp om något skämt eller puts utöfvas af andra. Sådant uteblir icke heller då en mängd af pager, stallmästare och furstetjenare af alla slag äro tillsammans,. Den der Zenno; till exempel, furstens astrolog — han kan visserligen vara en alltför skicklig och lärd man; mer han har ett ansigte alldeles som en ohängd tjuf. Gud gifve bara att han icke är en spetsbof, ty många sådana ha redan trängt sig omkring fursten af Friedland, slagit puder i ögonen på honom genom den fördömda astrologien och sedan tagit till benen och lagat sig bort för bin i våld. Som sagdt är, den der Zenno — jag kan:icke tåla den karlen; hans ansigte är mig moibjudande som döden. Nu hände det sig inte bättre än att han en dag ville utforska mig angående ett samtal, som min herre hade haft med Don Balthasar Maradas, under det jag hade uppvaktningen vid bordet, och se — från det ögonblicket blef astrologen mig ännu förbåtligare. . Då föll det en gång Henrik von Fe: steberg in — nå nå, ni skall nog lära känna Ihonom: — en ganska rolig kurre — han kar inte heller tåla Zenno — då föll det honom in