TT Men vi hafva vunnit på läseriet; dess stormilar hafva stadnat längesedan, och blott en mild flägt af Christi försonande anda flyger från själ till själ; men det är åter lif i folkets tro; der är ej stillastående, som förr, och det tomma och betydelselösa, som gjorde en häftig brytning nödig och nyttig, bar försvunnit för ena allvarlig eftertanka och ett mera religiöst lif. Vår kyrka är ej öfverfull, men icke heiler folktom; hvarken hämndlust eller smädlust, hvarken andligt högmod eller bitterhet tränga sig inom dess murar. Der ligga väl ej mera några helgon och bedja; men der ligga menniskor på knä och bedja till Honom, från hvilken all god gåfva kommer. LJv——O—