BLANDADE ÄMNEN: — Ibland den sednare tidens utmärkte statsmän bör f. d. presidenten i provinsen Preussen, Schön, räknas, icke endast för den inflytelse, han såsom konungens rådgifvare en tid utöfvade, men äfven för den vackra offentliga karakter, som han alltid ådagalagt. En tysk tdaing beskrifver honom på följande sätt: Han är af ett storartadt, gediget, på visst sätt antikt yttre. Älskvärd och glad i smärre kretsar, synes han likväl ofta sträf. och besynnerlig för de mnaturer, som stå långt ifrån horem. I medvetande af sin själs-adel, föraktar han kast-företräden och ännu mera byråkratisk uppblisenhet och sjelfförtroende. Stolt mot förmän, är han vänlig och nedlåtande mot underordnade, hvilket vanligen är fallet med ädla karakterer. Ispirituelt afseendej är: förståndet hos honom öfvervägarde, och han har den lyckliga gåfvan alt genast: träffa punctum saliens. Men med detta förstånd är en stor genialitet förenad. Såsom statsman är han motsatsen till de ömtåliga byråmenniskorna och diplomatiserande, Jjumma klokhetsmännen: alla hans uppfattningar bära storhetens stämpel. Hans privciphaltiga och filosofiska bildning, äfvensom hans själs friskhet, hafva bevarat bonom ifrån ödet att nedsjunka i klassen af de inöfvade machinerna och förstenade routinidrerna. Han är på en gång lärd och full af sinne för konst och vetenskap. Vi vilje här äfven anföra några drag, som närmare skildra den man, hvilken Preussen till största delen bar att tacka för det, som eljest tillskrifves Stein: I December 1842 hade Märat litit gifva befallning, att alla krigsmagasiner och förråder i Gumbinnen skulle uppbrännas. Ena storm gjorde detta fariigt för hela staden. Schön lät säga Murats adjutant, att om en gnista syntes från ett enda magasin, skulle han låta stormklockorna ljuda, och då skulle ingen Fransman komma utur Gumbinnen. Detta djerfva språk gjorde sin verkan, och staden blef skonad. — Då i Königsberg koleran rasade, församlade sig alla vederbörande bos Schön, för att öfverlägga om hvsd sem skulle göras. Han yttrade: för att rätt kunna bedöma det, borde man se saken på nära båll, och uppmanade dem att följa sig till kolerahuset. Då han kom dit, var han nästan ensam. — En riksbaron i Bäjern uppmanade honom en gång att lemna honom materialier till sin lefnadskistoria. Schön svarade: