Aftonbladet – 17 september 1842, sida 2

lott i tjensten, utan äfven utom densamma cch det enskilda hfvet — en i sanning hugnelig itsigt! Det kan väl invändas, att ansvarigheten ör ett förvändt beslut blir hvarken större eller nindra, i hvad form saken än behandlas, med en sådan riksrättsorganisation som vår; men nåsot återhbåll mot förbastanden måste dock ligga en mera samfäld rådplägning, och i alla fal! ir principeus iakttagande i sig sjelf af vigt, så framt vi icke slutligen i alla riktningar skola öras tillbaka till godtycket under det vi hafve ansvarighet och konstitution på papperet. Serskildt måste det erinras, att det ej rättsnligl går an att i kommandoväg upphäfva de stadgar, som ännu äro gällande, angående skyl-: digheten att bära ordnar och utmärkelse-tecken.: Enuru dessa visserligen, vi medgilfve det, synas senom en tyst öfverenskoramelse hafva fallit gömska, hade de likväl ännu icke blifvit återkaliade. Dessutom innefattar förbudet, att under vistande på permission utrikes, icke få taga tjenst på utländskt kofferdifartyg, samt att unler inländsk sjöfart, icke få antaga den beställning. som kan erhållas, en sådan inskränkning i enskilta friheten, att den icke gerna bör kunna utsöra föremål för en godtycklig order. Vi hafve bär blott vidrört sakens formella sida. I afseende t:ll det onyttiga och rent af skadliga för vårt sjöbefäls bildning och utkomst, har Allehanda redan, såsom oss synes, ganska sannt utsecklat åtgärdens följder, så vida meningen ej är, att, på vanligt sätt, genom Kongl. resolutioner för hvarje fall, meddela de ansökande tillstånd till hvad: man i kommandoväg förbudit. Vi hafve i sednare tider sett ganska skicklige befälsämnen uppstå inom vär flotta, just genom den rättighet och uppmuntran man lemnat det yngre beiälet, att medelst kofferdifart grundligt lära sig yrket, ifrån dess lägsta förrättningar till da högsta. Det är i det, som i andra yrken, på -ådant sätt som den säkraste kunskapen vinnes och rådighet och skicklighet gemensamt förvärfvas. Afven denna lilla början till förbättring skall nu snart sagdt genom en administrativ b!under tillintetgöras; och följden deraf miste nödvändigt blifva, att mindre bemedlade, men ikväl skicklige, unge män icke skola kunna tänka på att gagna fäderneslandet vid dess sjöförsvar, enär tillgångarna alltid måste blifva otillräckliga, att under fredstid hålla heia styr kan i ständig öfning på örlogsexpeditioner; och yttersta följden skall då blifva, att en stor dei af det yngre befälet, som ej kan favoriseras med ständigt eiler oftare deltzgande i expeditionerna. skall mot sin vilja förblifva hvad man förstått under skämtordet tevattensgossar, d. v. s. sådans, som nödgas förnöta sin tid med paraderande i uniform och er, för de verkliga fordringarna: uppfyllande i behofvets stund föga tillfredsställande garnisonstjenst. Utom allt detta förtjenar det utan tvifvel ati betraktas, hvilken grad af hyllning Regeringen gifvit åt det mödosama, äfventyrliga sjömansyrket, genom förbudet för officerarne, att bära sip uniforra äfven såsom kaptener på handelsfartyg, och sålunda, likasom officielt, sätta en stämpel 2f missaktning på deita hedrande och nyttiga yrke, som under fredstid är vida mera fruktbringande, än hela örlogsmariner, och till styrka och välstånd för riket borde på allt sätt uppmuntras och befrämjas. — —i— — Vicomte dArlincourt, bekant såsom författare af flera Fransyska skådespel och romsner, har på sin återresa ifrån Ryssland hitkommit. Grelven, hvars resa till Petersburg af rjktet ansågs hafva någon gemenskap med ett omtaladt frieri för hertigen af Bordeaux till en rysk storfurstinna, men hvilket, enligt sägen, icke blifvit af; synes här mycket intressera sig för vår natur och våra inrättningar. Han skall hafva yttrat sin hänryckning öfver Stockholms läge och vackra omgifvirgar, samt tagit närmare kännedom oro det, som hos oss kan intressera en bildad resande. — Biand erinringar efter Skandinaviska N2 turforskaresällskapets möte härstädes torde förtjena nämnas tvenne skänker till Kongl. Caro linska Institutet af synnerligt värde; den ene at anatomi professorn Stein: en af honom inventerad operationssäng, så inrättad, att den på flers sätt vid olika operationer kan förändras, att patienten beqvämt kan fixeras samt erhålla tjenligt läge; den andra af prosektorn, regementschirurgen Ibsen: 2:e korroderade åderpreparater, hvilka, enligt kännares utsago, skoja öfverträffa hvad man i denna väg sett. Det ena preparatet visar ungornas kärlbyggnad jemte luftgångar; den an-: tra lefverns blodkärl och gallrör; alla kärl och ;ångar äro i deras naturliga läge och med de olika färger, som tillhöra deras innehåll. Dessa förens kärl äro fyllda med en färgad blandning if bartz och vax, hvarefter parenchymet, jemte röroch åderväggarna, medelst kemisk behanding är borifrätt. (Statstidn.) ösa. BOKHANDELS-BULLETIN. — Svenska folkets sagohäfder, al A. 4. Afzeue Åda daelan Manna dal amfattar den ka