Aftonbladet – 17 september 1842, sida 2

ligt!, suckade all hufvudet. alla gummorne och runkade på —— Der borta, i den trånga gata . den en flicka med ett litet barn : de kar nes. Flickan hette Lovisa och h d var benborgmästerens. Hela staden t e tjenat hos var vacker och snäll; men s yckte, att Lovisa ne hela staden; hon blef fö nart fördömde henbade ingen annan att joll örskjuten, föraktad och Lovisa, nedtryckt af sit ra med, än en liten gosse. raters hån, begynte oh fall och sina kampresten kom, öppnade sis bla; och den nye Lovisa började blifva besynn ig och tolk skygg; hon satt der he synnerlig folkom Abrahams offer och lofvede himlen ben det käraste hona hade Nu dog hennes li utt offra mycket hastiet; det b g hennes Ulla gosse 2) astigt; det blef en råog historia att h rätta. Nog af: vill ni träffa henne, så gå i er centra!lbospitalet. ban på Der sitter i en cell en ung qvin . ger med gäll röst en psalmton, och biblista sjunflöda i osammanbängande satser från a språk n h mur. Om halfdagren, som belyser r enas läte er att se hennes anletedra ummet, tilvänder sig mot ljuset: ni ser eta tyst! hon te; ännu fians der spår af skör he chvitt ansigeld är borta, och lik en drö nhet; men ögats framför sig. Ett drag af djup omge blickar hon munnen; men ändå ler jup smärta ses kring döden. hon och skall le in i Ni behöfver ej frå ter der? a Fariga henne, hvarföre hon sitLa repar; låt henne sluta relsen Nha e bedja sina förvirrade böner; snart återkom