före var svagt och klanglöst, och hans gestiku. lation bestod endast uti en lindrigt vaggande rörelse, samt då och då en torkning med der hvita näsduken i pannan eller under näsan. Magistern hade den ovanliga gåfvan att läsa allting lika; han skulle kunnat uppläsa sin egen döds. dom, utan ait stappla eller förändra rösten; hans predikningar innehöllo sund moral, till och mec christendom; men den var så torr, så spicker, att man törstade efter något mera flytande, se. dan man afhört honom. Folket sade, att ma. gistern icke hade någon utförsgåfvar, och det kunde hafva rätt deri. Blott för den goda magister Tråkens sätt att predika, blott för hans uttal och hans passionsfria gestikulation, förble kyrkan tom. Folket älskar att se någonting theatraliskt i kyrkan; den sluga katholska hierarkien viste detta ganska väl; vår kyrkas furstar kanske äfven; men magister Tråkåa alldeles :cke. Men sel komministern i lilla Mjölboda afled och magistern sökte tjensten; och, som msgisterns syster var gift med en häradsdomare i Mjölboda; och, som dessutom magistern åtog sig att bekosta nytt tak på komministerbostället: så funno Mjöiboda valmän magistern vara värdigast att erhålla platsen. Således höll magistern sin afskedspredikan och erhöll i håfvarne fem riksdaler ellofva skillingar och nio runstycken, såsom ett ringa bevis af stadens kärlek och tacksamhet. Nu kom magister Hjemmerdahl till Skråkö. ping. Besynnerligt nog kom redan första söndågen en nlig kyrksamhet på folket; alla ville nemligen höra, om den nyex var lika tråkig och