Aftonbladet – 13 september 1842, sida 2

—— VV SKKREEEANEEE— alarm. Vi undersökte noggrannt alltsammans, examinerade hvarje vrå och betraktade fönster och dörrar. Derpå satte vi oss ned vid bordet och upplifvade vårt mod med drufvans. saft, samt öfverenskommo om de olika roller vi ämnade spela i denuva nattliga drama. (Forts.) — ANEKDOTER. Tvenne embetsmän mötte en andlig till häst och frågade honom, hvarföre ban icke, liksom Christus, red på en åsna. Den andlige svarade genast: cEmedan alla åsnor äro använda af regeringen.p — En bonde, vid namn Jonas, var bekant i hela landet för sin styrka. En annan bonde, som också var mycket stark, hörde talas om Jonas och beslöt att begifva sig till bonom, för att pröfva hans styrka. Då han kom till Jonass hus, såg ban, från hästen, öfver gårdsmuren, en karl, som högg ved, och frågade : abor den starke Jonas här? Intetsvar. Han steg då af hästen, öppnade porten, ledde in hästen och band honom vid muren. aHör, Jonas, jag vill fresta med dig. Jonas lade bort yxan, fattade sin utmanare och kastade honom öfver muren. Om en half timma, då den utkastade hemtat sig från sitt fell, ropade han öfver muren: aJonas, Jonasi — cHvad vill du? frågade denne. — cAck, kära Jonas! svarade han, avar så god och kasta öfver min häst också.n oo — Då en för sin skicklighet bekant skarprättare skulle hänga en beryktad mördare, brast det allde!es nya repet. En snnan skarprättare bade af afund bestrukit dot med skedvatten. aDet var fen!, svor emär stermanren, cnågot sådant har ej händi: mig under hela min lefnad,. — calInte mig heller!, genmälte lugpt den på markon liggande förbrytaren— En man, som skattade hvilan öfver allt, beklagado sig för en vän öfver lifvets besvär. Hvad i herrans NImn har du att klaga öfver ? svarade denne. Du är frisk, har ingenting att göra och alla beqvämligheter, som du kan önska. — J8, det är mycket godt och vä; men måste jag icke kläda på mig hvsr Morgon och af mig hvar qväll, måste jag icke Cugga hvarenda bit och mödosamt nedsvälja hvar droppa vin eller vatten? — Du går ju aldrig ut, tager således nästen inga andra kläder, än morgonrocken på dig och låter, såsom din kock sagt, blott tillaga lättsmält mat; för öfrigt är nedsväljandet ju ej något så besvärligt arbete? — Nå, återtog mannen med gråtande röst;; räknar du då för ingenting det oviga andedragandet, som man ej blir fri ifrån om natten en gång.s