ETT LITET ITEM TILL LANDSHÖFDINGARNES RESOR. Uti det kungliga Statskontoret hafva nyligen förevarit ett par frågor om penningeersättningar för tvenne landshöfdingars resor till hufvudstaden, hvilka frågor vi anse af den vigt för det allmänna, att de förtjena cmnämnas. Landshöfdingen i Eifsborgs län, herr Sandelbjelm, gjorde förlidet år en hemställan till Kongl. Maj:t, att få sig till godo beräkna reseuch traktamentsersättning för en på nådig befallning företagen resa till hufvudstaden, i ändamål att meddla åtskilliga upplysningar rörande länets ekonomiska förhållanden. Denna ansökning blef af Statskontoret, dit den remitterades, afstyrkt: men Kogl. Maj:t förklarade, med afseende derå att resan egt rum på nådig befallning och för uppgifvet ändamål, samt att sökanden icke åtnjö full landshöfdinge-lön efter sednaste reglering, at ban finge, enligt resereglementet, åtnjuta skjuts. och traktamentskostnadsersättning för berörde resa. En annan ansökning af enahanda beskaf. enhet har sedan kommit under Kong. Maj:ts afgörande. Landshöfdingen i Kalmar, herr Nermap, som, till åtlydnad af den 5 Maj 4844 ech 4 Mars innevarande år gifna nådiga befallningar, företagit sig dylika resor från sitt län till hufvudstaden, söker nu ersättning för den första resan, som skulle skett för meddelande af upplysningar om Jänets ekonomiska förhållanden, med 347 Rdr 44 sk., och för den sednare, som företagits för serskilda allmänna angelägenheter. med 307 Räår 44 sk. Bko. Genom remiss erhöll Statskontoret befallning att Aanäfvaor yttra vig Ach förmälde, alt, enär sökanden hvarken skriftligen bitogat de åberopade nådiga befallningarne, eller styrkt, att han i och för de anbefallda resornas föremål uppehållit sig i hufvudstaden hela den tid, som i räkningarne är upptagen, samt härvid företer sig det förhål. fande, att landshöfdingen Nerman sinnehar och cåtnjuter gamla landshöfdinge-lönen med resecpenningar i Kalmar Län, öfverstigande till beatydligt belopp den lön, som, enligt sednaste reagleriogen för detta embete beståsp — Statskontoret, vid detta förhållande och då bifall härtill skulle stadga ett prejudikat för andra landshöfdingar att, då de hitkallas, hvilket ej sällan lärer inträffa, äfven söka dylik förmån, ej kunde tillstyrka bifsll härtill, heldst det å 6:e hufvudtiteln till reseoch traktamentspenningar uppförde anslag af 6000 Rdr då skulle komma att blifva högst otillräckligt. Vi könna icke huruvida, och således än mindre huru denna saken blifvit afgjord hos Regerin