Aftonbladet – 12 september 1842, sida 3

pligt att betyga, att sådant på intet sätt varit Red:s mening, äfvensom att Hr Lindeberg icke allenast fullständigt uppfyllt alla de åligganden, som tillhört hans berörde engagement, utan äfven derutöfver vid många tillfällen under den ifrågavarande tiden författat egna artiklar i politiska och litterära ämnen,) samt att ingen kan mera fullkomligt än vi, erkänna hans talang såsom skriftställare, i fall detta behöfver sägas, då den i alla fall är tillräckligt konstaterad genom de af honom serskildt utgifna skrifter. Skulle någon vilja draga en annan och ytterligare mening af vårt yttrande, så reservera vi oss deremot för den händelse att den skulle sträckas längre. än hvad artikeln angifver, nemligen att då Hr Lindeberg icke reguliert haft på sin andel den egentliga befattningen med och ledningen af dagens inre politik, eller den polemiska afdelningen, och vi ansågo detta vara temligen allmänt kändt, kunde han ej heller af allmänheten göras ansvarig för hvad som i den delen inflöt i tidningen. Detta nämndes således endast såsom en orsak, hvarföre vi ansågo, att något serskildt intyg af honom att han ej förde polemiken med Freja, vore öfverflödigt. Att Freja visste hvilken medarbetare i A.B. under sommaren hade den polemiska afdelningen, bevisas deraf, att Freja ifrån början riktade sina anfall mot den s. k. interimschefen, som också ständigt utpekades till namnet. , Att Hr Lindeberg förblifver vid den åsigt om det, som utgör hufvudsaken i det ifrågavarande tvisteämnet, har för öfrigt aldrig utgjort föremål för något omdöme i Onsdagens artikel, som alldeles icke nämner något om betygets innehåll, utan endast och allenast lindrigt vidrör hvad Hr L. sjelf här ofvan kallar och medgifver såsom ett formfel. Hvad Hr L. menar dermed, att några misstag skulle finnas i Onsdagens artikel, kunne vi ej bedöma, då det icke blifvit serskildt framställt hvari dessa misstag skulle bestått, och några andra beskyllningaro äro icke heller ;jorda i Onsdagens numror. Huruvida slutligen Aftonbladet lidit eller kommer att lida af den ifrågavarande tvisten i allmänhet, och af Onsdagens artikel serskildt, samt huruvida Aftonbladets förläggare gillar eller ogillar det ena eller andra, som passerat utom det offentliga, är en sak för sig, som ej synes röra allmänheten, och således icke heller erfordra någon förklaring. Men hvad vi deremot anse på det närmaste röra Aftonbladet är, att de emot: detsamma allierade tidningarna, sminingom och med allt högre stämma, en lång tid fått uppskrika, att ett nidingsverk, ett-lönmord mot heder och ära, blifvit begånget genom letta blad. Att yttra sig häröfver, medgifve vi vara Redaktionens förbindelse, både mot sig sjelf och allmänheten, men deremot måste det vara en rättighet för den anklagade, och :en fordran af rättskänslanoch allmänna vettet, att örst undersöka: hvad bladet verkligen sagt, och cke taga någönting annat, af fienderna sjelfskapadt, till grund för omdömet. Detta är allt vad vi för ögonblicket anse oss böra yttra, i inledning af den ofvanstående artikeln. RARE TKA NTA RAR Se rr MMMJMMJ———