Aftonbladet – 12 september 1842, sida 3

att göra en god gerning. —ÖölEÖ VICTOR HUGO UTI SITT ENSKILDA LIF. Victor Hugo, på en gång filosof och poet, bilda genom sina arbeten den fullkomligaste framställnin; af tidehvarfvets moraliska och artistiska pånyttfödel ae. Efter Bernardin de Saint Pierre och Chateau briand som gåfvo första stridsignalen, har han före tagit ett förstörelsekrig emot Voltaires olyckgdigr skola, och Victor Hugos mäktiga fot har förtramps de sista farliga: spillrorna deraf. Lik dessa fornti dens riddare, hvilka badade sig uti drakarnes blo som deras svärd öfvervunnit, och derigenom blefv: oöfvervinnerliga, är Victor Hugos triumf bevisad oci erkänd äfven af-bhans fiender. Han regerar. De utmärkta medborgarnes enskilda lefnad tillhör (hvad man än må säga emot dennavsatts) dem ej en samt, öch kan ej blifva förborgadt. Namnkunnighe tens glans gör den genomskinlig, och visar äfvei dess minstå omständigheter för allmänhetens nyfikn och begärliga blickar. Följ mig då till Victor Hu gos hus, vid Place Royale. Place Royale bar, med undantag af rörelsen, nä stan bibehållit samma utseende som under: Ludvi XIII:s tid, då den var de högrö hofmännens bonings plats. Gallerverket som omgifver dess park, dei långa pelargången som sträcker sina oändliga arka der framför busens fasader, ger detta ställe ett an tikt och allvarsamt utseende. Det är ett enslig qvarter der man sällan hör vagnarnes buller; det ä en slags hemlighetsfull tillflygt, med gröna träd, grä: blommor, barn som leka, vatten som sorlar, och c taliga minnen; det är ett ställe tjenligare än al! andra för drömmarne och meditationen.I det gy straste hörnet af platsens fyrkant öppnas en bre port, genom hvilken man ser en vidsträckt gård, oc en af dessa sköna stentrappor, hvars storartade for: är så olik dessa dåliga trädtrappor som föra upp ti våra nymodiga våningar. Stig en trappa upp, rinj och -nj befinner ser hos Victor Hugo.