Aftonbladet – 10 september 1842, sida 3

Regeringsförmen medgifver indirekte i 34 g, att statsråd. kan tillika innehafva militärembete, dock Där rättighet att. mer än den ena af lönerna uppbära. På grund af detta medgifvande hade grefve Mörners företrädare, statsråden grefvarne Skjöldebrand och Löwenhjelm, samt friherre Cederström, alla bibehållit sina militära embeten i armåen, under det statsrådsembeten af dem innehafvits. Herr grefve Löwenhjelm sökte och erhöll, såsom verkligt statsråd, den 9-Novembez 4824 nådigt afsked från sitt militära. embete, med pension af armeens pensionskassa. Grefve-M. saknade alltså icke skäl att, äfven efter sin utnämning till statsråd, anse sig såsom chef för Smålands bussarregemente, ehuruväl utan rättighet att lönen uppbära, så länge statsrådsembetet af honom hbekläddes. Vid slutet af December 4841 anhöll grefve M. i underdånighet om afsked från öfverstebefattningen, med pension af armåens pensionskassa. Om denna underdåniga ansökning blifvit af Kongl. Maj:t i nåder bifallen, hade grefve M., i öfverensstämmelse med gällande författningar, fått bibehålla öfverste-bostället Brevik under tjensteoch fardagsåren eller till den 44 Mars 1844, samt dessutom, den 4 Januari 1842, fått öfverste-pensionen tillträda. Men då Kongl. Maj:t uti dess nådiga resolution den 44 Januari 1842 täcktes förklara, att grefve M., genom sin till statsrådsembetet i December 1840 er-. hållna kallelse och befordran, måste anses vara från öfverstebeställningen entledigad, och att något afsked för honom alltså icke erfordrades, inträdde för grefven det oförutsedda förhållande, att han måste af. lemna öfverste-bostället Brevik den 14 Mars 1842, eller två år tidigare, än som ske bordt, derest det af honom begärda afsked blifvit i nåder beviljadt. Grefve M:s härigenom iråkade betydliga förlust af en honom i boställs-författningarne tillerkänd (laglig inkomst, motsvarande de tjensteoch fardagsår, dem han, vid öfverstebeställningens emottagande, aftjenat, kunde lizväl till någon del ersättas, derest Kongl. Maj:t täcktes förklara honom berättigad, att få tillträda pensionen, med månaden näst efter den, bvaruti Kongl. Maj:t ansett honom vara från öfverstebeställningen entledigad. Grefve M. visade i sina, öfver pensionskassadirektionens vägran anförda underdåniga besvär, att han, med kännedom om den, sedan år 4809 af 34 regeringsformen gjorda tillämpning uppå alla de militära statsråd, som embeten i armåen tillika innehaft, icke kunnat, före emottagandet al Kongl. Maj:ts nådiga resolution den 44 Januari 1842, betrakta sig såsom afskedad från öfverstebeställningen vid Smålends hussarregemonte, eller berättigad, att, i sådan egenskap, anmäla sig till pension af armeens pensionskassa. Statskontoret, till hvars utlåtande målet öfverlemnades, yttrade sig gilla grefve M:s underdåniga framställning rörande pensionstillträdet, och hemställde i underd., att pensionen måtte beviljas från 4841 års början. Kongl. Maj:t förklarade härefter, uti till direktionen öfver armeens pensionskassa aflåten nådig skrifvelse den 23 Juli 1842, att ehuru Kongl. Maj:t den 44 nästberörde Januari icke funnit skäl att låta serskildt afsked från öfverste-beställningen för grefve M. utfärda, grefven likväl borde anses såsom hade afsked för honom blifvit den 7 Decemser 1840 utfärdadt, och att han, asom icke varit i tillfälle att com pension hos direktionen sig anmäla, förrän han, agzenom Kongl. Maj:ts nådiga beslut af den 41 Jaanuari 4842, erhållit kännedom derom, att han, i coch med sin utnämning till statsråd, blifvit från cöfverste-beställningen entledigad, altså borde, utan binder af 72 och 75 S4 ikassans reglemente, såsom på honom saknande tillämpning, pension med 1841 års början tillträde. Till åtnjutande af. denna pension, 800 Rår årligen, var grefve M. redan för 46 år tillbaka lagligen berättigad. Genom afstående från pensionsrätten under denna tidlängd, samt fortsatta afgifters erläggande till kassan, hade armeens pensionskassa tillskyndats en besparing af cirka 14.000 Rdr Bkto. Och likväl beskylles grefve M. af den insända artikelns författare, att hafva, för ernåendet af enskild förmån, förringat verkan af ett reglemente, hvars efterlefnad ålegat bonom att beveka, att hafva åsidosatt sitt anseende, o. s. v.! Lyckligtvis skola dylika tillvitelser, då de, såsom här skett, obefogadt och på ott oädelt sätt framkastas mot en hederlig man, med bruten udd, på deras författare återstudsa. Xx — —ttEEEER AA — Vid gräfning till grund för ombyggandet af 92:e stallhus vid Tysta Stallplan, hafva. på ci:ka 0 elnarg dinn nfi farden. blifvit funna 435 ckalattaor