Aftonbladet – 10 september 1842, sida 2

BOKHANDELS-BULLETIN. Portefeuille, utgifoen af författaren till skildringar ur det inre af dagens historwa; tredje delen. Tredje delen af Portfeuillen har i dessa dasar utkommit och innehåller rätt läsvärda stycsen. Efter några smärre anteckningar från Car) XI:s och Carl XII:s tider finner man ett stycke, kalladt: hofförtäringen i Fredrick 1:s tidn, hvilket, ehuru det i början frestar tålamodet, icke bör förbigås. Det meddelar nemligen protokollet öfver ett, uppå bemälde -Konungs egen angifvelse hållet köksting, der hofmarskalkar, hofsetreterare, hofauditörer, hofslagtare, hofuppköpare, hofkonditorer och alla, som på hof heta, i try hela dygn, möda sig med de skarpaste uqvisitioner och djupsinnigaste öfverläggningar, hvad orsaken månde vara att ohöga öfverhetenp, J. v. s. att konungen och drottningen, funnit maten stinkande, konfekten gammal och vinerna odrickbara. Mången, som icke rätt vetat hvad en hofmarskalk egentligen har att göra här i verlden, eller hvarföre bofmännen stå så högt på ranglistan, skall finna sina vyer betydligt utvidgade genom denna blick på hofvet från köksidan. OTeElEbart härefter följer on berättese till Rikets Ständers Sekreta utskott, deni3 April 1736 af det bekanta riksrådet grefve C. F. Scheffer, som då, nära en hel månad, varit guvernör för kronprinsen Gustaf (III) och hans bröder. Det har förefallit oss så roande, att vi valt en de) deraf till profstycke, att meddelas våra läsare. Den målar nemligen på en gång tvenne perso: ner, hvar för sig märkvärdiga, nemligen Gustaf IIL, som med alla sina fel ändock framstår som ett rätt älskvärdt barn, och hans informator, Hr grefven, en förening af aristokrat, pedant, hofman, lärd, filosof, och royalist, hvartill man ji vår tid förgäfves lärer söka maken, Längre fram finner man, under rubrik: 38igter inom la häute volee om befordringar,, nå: ora bref af 4794 från dåvarande kammarherren J. J. de Geer och dess fru Aurore Taube, på Finspong, hvilka sollicitera rikskansleren Sparre om en ministerplats i Berlin eller någon annan lönande befattning. Utgifvaren, som anmärker att dessa bref äro skrifna af aflidne grefven al Wetterstedts svärföräldrar och jurymannens, grefve Gyldenstolpes morföräldrar, benämner detta stycke äfven ,svenska nuvarande befordringssymets anorn, och detta binamn anse vi rätt lyckadt, ehuru det förefailer oss att det oskyldighetstillstånd, som uppenbarar sig uti ifrågavarande bref, nu till en stor del försvunnit. Kammarherre de Geer påstår nemligen icke, att han är på något sätt