Aftonbladet – 10 september 1842, sida 2

honom och hans kamrater. Jag tog nu afsked af honom och återvände till prinsessorna, dem jag ännu fann sofvande. Från denna stund till kl. 14 på 7 om morgonen föreföll ingenting af vigt; skjutningen upphörde helt och hållet. Nu kom hoffolket och förkunnade, att allt var förbi, och bad oss öppna dörrarna; men som jag fruktade att det kunde vara någon anläggning af insurgenterne, för att slippa in i drottningens rum, så vägrade jag att öppna dörrarne. Ett par minuter derefter kom polis-intendenten herr Heros till dörren, och som jag kände hans röst och han försäkrade att allt var lugnt, så öppnade jag. Prinsessorna vaknade nu och hade den glädjen att af herr Heros höra, att de kunde vara fullkomligt trygga, emedan all fara vore förbi. Jag gick nu ut för att emottaga general Iriarte, som bad mig betyga drottningen och infantinnan sin glädje öfver, att den förfärliga nattens uppträden icke haft någon skadlig verkan på deras helsa. Straxt derpå kom hertigen del Roque för att underrätta drottningen, att regenten och ministrarne voroi palatset, och väntade att blifva införda till hennes maj:t. Drottningen tog emot dem i sitt rum, och regenten underrättade henne ru med få ord om beskaffenheten och före målet för nattens uppträden, sägande bland annat: patt insurgenternes afsigt hade varit, att bemäktiga sig hennes möj:t och infantinnan, en afsigt den de omtalat för flere personer; och att der, som åtagit sig att föra bort dem framför sadeln på den häst han red, var en Carlistisk of. ficer vid namn Fulgioso, hvilken underkastat sit regeringen genom traktaten i Bergara. Det val endast 18 mäns tapperhet, som den förflutns natten skyddat palatset. Han bad nu henne: maj:t begifva sig till ambassadörs-salen, på de den mängd personer, som der voro samlade måtte blifva öfvertygade, att hennes maj:t och hennes syster befunno sig oskadda., Sedan hen nes msj:t svarat, att hon ville begifva sig til