Aftonbladet – 10 september 1842, sida 2

och lekte på Murudernes rena, hvita drägter med ett sällsamt, rödt ljus, och klart skeno de gyllene damasceringarne på gevären, dolkarne och sablarne. Icke långt derifrån satt den fångne Ryssen. Det var en alldeles egen scen; Ingen vindfläkt kändes, ingen fogel svälvade öfver oss; man förnam ingenting annat än bönens ljud, Ändtligen var bönen stutad, ocn Tschetschenzerne satte sig åter till häst; man hade ännu tre verst till nattlägret, men trakten var jemn. Muruderne framtogo sina bössor och pistoler, redo med vindens snabbhet omkring slätten och affyrade sina gevär. Hvar och en ville lysa för den nye anföraren, och säkert skulle Barkollerne (de käcke, tappre) ännu hafva tumlat om linge, om icke aulen hastigt synts i skogsbrynet, I ögonblicket samlade sig nu den lilla skaran omkring fursten, om en half timma höllo de vid Dotsch Morsey, som bestod af ett antal sorgfälligt hvitstrukna, utan all Ordning kring fältet strödda hus. Det är på södra och vestra sidan omgilvet af en tät, ogenomtränglig tallskog, och på östra sidan gränsar det till Argum. Dess inånare äro flyktingar från Åtaga; efter Jermoloffs angrepp På denna Tschetschnas berömda och rika hufvudstad, kastade sig alla, som voro af äkta krigarestam, in i bergstrakterne och bildade enstaka auler, hvilka bebos af de vildaste, modigaste röfvare, — Såsom äkta muselman väntade fursten, alt någon skulle inbjuda honom under sitt tak, Här bodde äfven en Tschetscherz, som jag kände, den sluge Tschimi. Salam aleikum!, — Aleikum Salam!, svarade man i chorus. Nu följde helsningarne. Ah! Ah! Leon: ehe wui okus? marscha da illa ja dela (ah! ahl Leon, du här? Jag ber Gud, att han må förläna dig helsan!). Jag tackade, Allt hvad Lif och anda hade strömmade emot oss ur byn. Helsningsrep hördes från alla sidor, och med sådant följe intågade vi triumferande i EmMirsas, Tschimis faders, bus,