Aftonbladet – 8 september 1842, sida 2

ban kunde ej precist säga huru — med ett ord, något, som bildade en skön kontrast till detta raska, burdusa, ficktjufsamatörlika väsende, som i så hög grad utmärkte Mr Potter. Det karakteristiska i deras olika lynnen utsträckte sig äfven till deras sätt att kläda sip. Mr Smithers visade sig vanligen i det allmännz i syrtut och skor, med en tätt tilldragen svart halsduk och en brun hatt, hvars bräm var betydligt uppviket åt sidorna — egenheter, som Mr Potter helt och hållet satte sig öfver, ty hans äregirighet låg åt det frejdade hyrkuskoch postiljonshållet, hvarföre han äfven hade gått änd. derhän, att lägga ned ett litet kapital i inköpet af en grof blå utanrock, med stora, svarfvade knappar, förfärdigad i någon likhet med en sprut förares; hvilken, i förening med en lågkullad blomkrukstallriksformig hatt, hade gjort ej ringa uppseende i Albion vid Lilla Russelgatan och på andra dylika allmänna och fashionabla platser. Mr Potter och Mr Smitbers hade ömsesidi.t öfverenskommit, att de, vid utfallandet af sitt qvartalsarfvode, skulle i hvarandras sällskap göra sig en rolig afton,, — ett något oegentligt uttryck — emedan, som hvar man vet, roligheten vanligen kostar allt det mynt oan vid titfället händelsevis kan ega; och de hade vidare beslutat, att de ej allenast skulle göra aftonen rolig, utan äfven hålla ut bela natten, — en uttrycksfull term, alltid innebärande, att man är sinnad att låna åtskilliga timmar från följande förmiddag, lägga dem till den förflutna nattens och göra ett sammelsurium af alltsammans, Andteligen nådde qvartalet sitt slut, — vi sBa ändteligen, ty den der sista dagen i qvartalet är lika excentrisk, som en komet, i thy att den har en förunderlig brådska att inställa sig, då man på den har många utbetalningar att gör? och dröjer obegripligt länge, då man har någr: styfver att vänta sig. Mr Thomas Potter och Mr Robert Smithers råkades enligt aftal, för at