Aftonbladet – 7 september 1842, sida 1

tryck, nej, likt ett barn i oskuldsfull sällhet hängde hon sig om hans hals. Jag blef icke litet! öfverraskad af denna scer, som dock snart afbröts af de kontrasterande ljulen af starka skrattsalfror från ett nära sällskap. Icke långt ifrån det stället, der vi befuz20 Oss, utbredde sig en annan större öppen plan ( skogen. Tvenne grannt klädda, ovanligt vackra fruntimmer lågo der i gröngräset, omgifna a! några unga rucklare, dem jag kände. Den stora likheten emellan den unga flickan och de tvenre andra fruntimren lät mig förstå, att de voro systrar; men hvilken olikhet i uttrycket! Der len råa sinnligheten, öfvermått af bjäfls och srannlåt,. brist på behag i rörelser, jemte lystnad efter nöjen, under det att här deremot enkelhet, behag och ett oförderfvadt väsende utmärkte hela den jungfruliga gestalten. Champanjbuteljer och smala glas stodo bredvid dem i gräset, och en gitarr med afspända strälgar låg kastad ett stycke derifrån; korkar smällde och vid den musserande drufsaften och glasens klang skallade den bacchanaliska glädjeyran, så att skogens sångare skrämdes från sina vaggande boningar. Scenen erinrade om Rubens berömda tafla, kärleksträdgården. Ludvig yttrade kort till den unga flickan sitt missnöje öfver henres närvaro i detta sällskap, ehuru hon ögonskenligen dragit sig ifrån detsamma. Hon lyftade rodnande de stora tårfylila ögonen till honom, tycktes djupt genomträngd af den grundade förebråelsen, slet sig h:stigt lös och ilade, likt en skrämd hind, åt eo motsatt riktning af skogsparken. Vi återvände, tan att hafva blifvit bemärkta af det öfrijt ällskapet. På återvägen lemnade mig Ludvig nöjaktig förklaring öfver hans bekantskap me lickan och detta besynnerliga uppträde. Flickorna voro döttrar till ea förr mycket välmående handtverkare, som uppfostrat sina vara vida öfver sitt stånd, men icke sökt gifvs