Aftonbladet – 3 september 1842, sida 3

Sfront; 2 å 500 man kavalleri i åtfölje; alltsammans anfördt af general Tschepeleff. Hela denna sedfiare strof har författeren glömt, som likväl utgjorde hufvudsaken. Författaren säger nemligen sidan 268, första delen: Dess anfall blef ifrån Tavastikyro sidan med 2 kompanier fotfolk. 100 man rytteri och 3 kanoner; ifrån Lappfjärd med 3 kompanier fotfolk.n Detta är ju endast Döbelns första stro, med det misstag, att författaren orätt afdelst anfallen, ty alla uti Döbelns första strof nämnda trupper anföllo endest från ett håll. nemligen Tavostkyro, men ibland dem funnos trupper af Lappfjärds korpsen, som blifvit sända från Lappfjird till Tavastkyro vägen, för att förstärka det derifrån skeende anfall. Nämnde glömska har förmodligen äfven föranledt förf. att upptaga fiendens förlust till mindre än den var. Författaren upptager nemligen endast 4 underofficer och 43 man fångne, samt omkring 200 man dödekjutne och svårt blesserade, då deremot uti rapporten står: Under striden togos 4 underofficer och 43 ryska fångar; flere hafva bönder sedermera inbragt. Till närvarande deg äro 449 dödskjutne Ryssar begrafna på slagfältet, de oberäknade, som allmogen bortsläpat till mossar.n Blodströmmig landsväg visar, att fienden bortfört många blesserade, 200 vidkänner den sjelf. : Att detta antal, gom Döbeln upptsger, är riktigt, kan man så mycket mera sluta deraf, som han upptog ett mycket mindre antal uti sin första rapport af d. 41; men som general Adlercreutz önskade, att några detaljer, rörande Ryssarnes grymma framfart vid Kauhajocki emot almogen, skulle uteslutas, anmodades han att ingifva en annan, uti hvilken sednare ban upptog det nyss anförda, som, man måste tillstå det, är en ovanlig förlust tillskyndad fienden, då det besinnag, att här icke streds uti någon god position, vid en bro eller ett pass, utan på ett kuperadt fält, genomskuret af en å, som ej flöt framför Döbelns ställning utan rätt emot densamma. Döbeln däaterade sin sednare rapport d. 41 och 46. Den uppgift general Döbeln gjort på fiendens ;xupper och blesserade, och som vi här intagit, grundade sig på fångnas och andra personers säkra berättelser. Att regementerne skulle varit fulltaliga, det kunde hvarken desså personer veta, eller har Döbeln det påstått. Härmed må nu vara huru som helst, så är det säkert, att han anfölls från .venne håll, isynnerhet från Lappfjärd, af en uti otfolk, artilleri och kavalleri stark korps, under seneral Tschepel!eff; samt att fiendens qvarlemnade förlust på slagfältet är sådan här visats. Då, i anseende till den sakrikhet samt liflighet ti berättelsen, som öfverallt präglar denna historia, nan har skäl att förmoda en ny upplaga, sedan ienna utgått, torde författaren benäget begagna den vigtiga rättelse vi här gjort, hvilken ger hållning it berättelsen om den affår v. Döbeln utförde på amma dag han fick underrättelse om sitt Svärds rdens stora kors för Lappo-affäåren, och som hade ill följd att armåens högra flygel kunde anvancera nda till Lappfjärd på ena, och några mil på andra jägen.