Aftonbladet – 3 september 1842, sida 3

på beqvämligheten, hade blifvit ställd mo en stenmur. Två unga män, hvilkas stor mande munterhet och oordnade klädsel vittna de om en natt tillbragt i gladt lag, trakteradi trenne ,damer och en Irländsk arbetskarl. E: liten sotargosse stod nära derintill med lystn: blickar, betraktande de frestande läckerheterna och en polisbetjent hade sitt öga på sällskape från motsatta sidan af gatan. De eländiga, tunn klädda qvinnornas bleka ansigten och prålande grannlåt kontrasterade lika starkt mot det blid: solskenet, som deras tvungna glädtighet mot de två unga männens bullersamma stoj, hvilka stun dom kryddade sitt nöje med att pörfila uppp egaren till detta vandrande kaffehus. Mr Percy Noakes gick raskt förbi dem, och då han vek af ned åt Strandgatan och såg er skymt af det glimmande vattnet, tyckte han alig hafva kännt sig så stolt och lycklig i sin enad. Ska det vara båt, sir! ropade en af de trenne roddare, som just nu höllo på att renspola sina båtar, hvar och en derunder hvisslande sin serskilda melodi. Ska det vara båt, sir?n Nejo, svarade Mr Percy Noakes, med någor skärpa i rö.ten, ty han ansåg sin värdighet nigot förnärmad genom frågan. Kanske ni inte tror er kunna få rum i annat än ett skepp? inföll en annan, till sina kam. ters synnerliga föriustelse, Mr Percy Noakes svarade med en blick af de: yttersta förakt. Vill ni kanske bli satt ombord på en ångbåt, sir, frågade en gammal ångbåtsmatros med mycken tillförsigt. Han var klädd i en urblekt