förvirrade drömmar om afgiende ångbåtar och gigantiska klockor, med visaren nekande på er qvart öfver nio, och Mr Alexader Briggs vidrig ansigte skådande öfver relingen med en försmäd ig min öfver hans misslyckade försök att upp hinna fartyget. I sin förtviflan försökte han, at! medelst en häftig ansträngning komma om bord — och vaknade. Solen sken klart och munter! in i hans sofkammare och Mr Percy Noakes rusade upp efter sitt ur, i den förfärliga väntan att finna sina hemska drömmar uppfyllda. Kiockan slog just ru fem; han gjorde ett hastigt öfverslag öfver tiden, som återstod före afresan — och fann att han hade en god halftimme alt använda på sin klädsel. Som morgonen var vacker och ebben. nu började falla, ärnade ban vandra helt makligt till Srandgatan och derifrån taga sig en båt till tulihuset. Han klädde sig, tog sig en lätt och hastig frukost och begaf sig på vägen Gatorna voro så ödsliga och öfvergifna, som om hela staden vari: utdödd. Här och der började en och annan bodgosse med halfsluina, sömniga Egom, att öppna luckorna till bodfönstren, och en och annan polisbetjent eller mjölkförsäljerska att långsamt vanka fram utåt gatan; tjenmstfolket hade ännu ej hörjat göra rent utanför dörrarne eller vpptända eld i köket, och London visad2 blott er tafla al tomhet. Vid hörnet af en gränd nära Temple-bar, var en gatfrukost uppdukad, Kaffepannan kokade öfver stenkolselden och stora smörgåsar lågo uppstaplade öfver hvarandra, like bräder i en brädgård. Det frukosterande sällskapet hade satt sig ner på en bänk, hvilken, med afseende så väl på säkerheten som