Aftonbladet – 2 september 1842, sida 3

fiaf dem utantill. Äfven på Victor Hugos rekomI mendation bistod han villigt fattiga. Alexander Dumas och Alfred de Musset hafva honom att tecka för den första rekommendationen för deras poetiska arbeten. — GaTLOPP I RYSSLAND. I gårdagens blad Jomnämndes, att furst Ggarins mördare blifvit dömd I till 42 hvarf gatlopp mellan 500 man. Sedan detta I straff numera är afskaffadt i Sverige, torde det vara mindre kändt, huru dermed tillgår i Ryssland. Delingventen är fastbunden vid ett eller tvänne gevär I med påskrufvade bajonetter, vända emot hans hlotj l j Itade bröst, dock så att han ej kan stöta sig på dem och söka göra ett slut på sina plågor, eller ock är han bunden vid gevärskolfvar. Med dessa gevär 1ledes han af en underoffcer, fot för fot, och kommer I sålunda att uppbära åtminstone ett slag af hvarje j Iman. Vi säga åtminstone, ty stundom händer det, att delinqventen icke afstraffas af samma regemente han tillhör, utan af något annat, som är mindre gynnjsamt stämdt. Då händer det, att han af en och annan kan få två, ja väl tre slag vid hvarje hvarf. Tolf hvar! me!lan 500 man är icke det högsta straff som brukas i Ryssland, utan sträcker sig stundom ända till 42 hvarf mellan tusen man. I sådant fall är delinqventen bestämd till döden och aflider vanligen under 7—9 hvarfvet. Detta hindrar dock icke att hans straff till fullo verkställes. Sedan han at matthet är hindrad att gå, lägges han bunden på en kärra, hvilken sedan drages genom lederna, under fortsatt tilldelande af slagen på den afsvimmade kroppen. Denna åsyn gör ett högst pinsamt intryct på åskådaren. — ÖUNDERJUDEN. I början af sistlidne månad gaf en polsk rabbin, vid namn Hirsch Danemark, som på affischerna tillkännagaf sig såsom Mnemoniker och underman, en föreläsning i Stuttgart. De uppgifter, som en tysk tidning gör om hans minne, eller rättare gissningsförmiga, äro så öfverdrifna, att man gerna vid deras läsning påminner sig anekdoten om det svar, en person gaf, då en otrolig händelse berättades, att om han ej sett det med egna ögon, så skulle han hafva svurit på att det ej var sannt. Vid denna föreläsning voro flera lärde närvarande, hvilka hade medtagit hebreiska biblar af olika upplagor, hebreiska skolböcker och en nyss från pressen kommen hebreisk öfversättning af de apokryfiska böckerna. — Var så god! sade rabbinen på sin rotvälska och lät gifva sig en hebreisk bibelupplaga. Han uppslog den ungefär i midten och bad en af de närmast stående lägga sin hand på hvilken sida af boken, han ville. Derpå frågade han, hvad nummer den sida hade, som han sjelf först uppslagit ungefår i midtep, och hvilken nummer den bar, hvarpå han bedt den nära stående lägga sin hand. Det förstås af sig sjelft, att rabbinen alls icka kunde se den sednare. Han lät genast flera personer efter behag bestämma hvilken rad ofvaneller nedanifrån han skulle uppläsa. Och se! han visade tio eller tolf gånger, att han kunde ordagrannt upprepa innehållet. Han Jät äfven en persona med fingret peka på en rad af en sida, som han ej heller sett, och angaf noggrannt hvad som stod derunder. — Uader spetsen af ert finger, uppgaf han, har ni ett tomt rum, sedan komma de och de orden. Och det förhöll sig så. Man önskade t. ex. veta hvad som stod på den tionde raden ofvanifrån. — Der står ingenting, svarade han ; det är blott fyra rader text på den sidan, det öfriga är ej hebreiska. Det var verkligen tyska noter, med hebreiska bokstäfver. Samma skicklighet ådagalade han vid alla bibelupp!agor, äfven om han ej en gång sett titelbladen. Några lärde hyste imedlertid ännu skrupler, emedan de visste, att han kunde hela bibeln utantill. De framlade derföre en hebreisk skolbok för att förnya experimenterna. Men han ådagalade genast sin skicklighet derigenom, att ban, då handen hölls öfver en sida, hvarpå en tysk titel stod, genast förklarade, att der stod Sintetp, såsom han kallade allt, som icke var hebreiska. Men sedan visste han uppgifva rader, ord och med hebreiska tryckta rum på hvarje sida. Man kan visa hanom en bok i hvilket format och på hvilket språk som helst, och han bestämmer i samma ögonblick huru många rader hvarje sida innehåller, utan att taga boken i sin hand. Det osktdt upphörde ej misstankan om taskspelareknep. Då framtog en professor en hebreisk bok, som nyss lemnat pressen, icke innehöll bibeltext och ej en gång var uppskuren. Han öppnade den vid midten, utbad sig af en af de närvarande fruntimren en nå! och lät den närmast stående sticka nålen genom ett antal blad, utan att? vända om dem. Rabbinen skulle uppaifva hvilket ord vore det sista, som rördes af nålen. Han uppgaf ett ord. Man måste bäde på längden och tvären uppskära de blad, hvaremellan nåiudden satt, och rabbinen hade rätt gissat ordet. Vid förnyade försök erhöll man samma resultat. — Det var väl tydligt, att rabbinen ej gjorde det ringaste försök att se eller ens uppslå de sidor, på hvilka han skulle uppgifva några rader eller ord, men det oaktadt hyste åhörarne ännu några tvifvelsmål. Då tog rabbinen den närmast till hands liggande boken, bad bibliotekarien professor Gfrörer på vanligt sätt sticka sin hand emellan tvenne blad, lägga sitt finger öfver tvenne rader, sedan för sig sjelf lisa dessa rader och ihågkomma ett ord. Då detta skett nämnde rabbinen ett ord, som stod på en sida, hvilken han 8j sett eller uppslagit, och den skeptiske, misstrog16, ytterst förståndige professor Gfrörer måste medgifva: ja, detta ord hade jag fistat i minnet! Mannen kan ej förklara sin utomordentliga gåfva. Jen är annars en vanlig, smutsig jude, utan bildling. Hans pföreläsningar, utmatta honom starkt: jan svettas, bleknar, arbetar som en nervsjuk och r ofta nödsakad att göra uppebåll. Han afreste rån Stuttgart till Karlsruhe. RSA AEEREEXEXXX—XX—XXX— ön RE 22 REL HANDELS-UNDERRATTELSER: Peagel-Curser : noterade å STOCKHOLMS BÖRS Fredagen d. 2 Sept: .ONDON 12: 12, 90 d. d. lamBURe 129 5. 67 d. d.; 4929 å 498 34, 90 d. a. ars 235. 60 å ID I AA