tillståndet till blott flytande, i hvilket ögonblick en liten explosion följer. Att den af Boutigny uppställda sats är fullkomlig! allmänt tillämplig, vågar han ännu ej sjelf påstå dock har hen framställt dess riktighet genom experimenter med vatten, alkohol, ether och svafvelsyrlighet. Flere af de försök, hvarpå denna sats hvilar, framställde Boutigny för de omnämnde församlade: ock ibland dessa försök några så utomordentliga och så rakt stridande emot de förr antagna ideerne, att man fastän man flere gånger sett dem, ännu tviflar! Eu ef de märkvärdigaste försöken var att I en ända till hvitglödgning upphettad platina-degel bringa vatten att frysa, hvilket skedde på följande sätt: i en till hvitglödgning upphettad platina-skål eller degel gjöt Boutigny flytande svafveisyrlighet. Som kändt är, är denna syra så flygtig, att den kokar vid 442 C under O, ech man mäste, för att kunna bevara den, ställa densamma i kölåblandningar af is och salt, eller dylikt. Så snart nu denna syra blef gjuten i degeln eller skålen, antog den genast sferoidisk form, under det den isolerade sig från den glödende metallen och afdunstade icke. Den förblef sålunda vid en temperatur lägre än 419 C. under O, ehururäl den befann sig i ett ända till hvitglödning upphettadt kärl. Att syran ej afdunstar, bevisar dess låga temperatur; men för att göra detta ännu åskådligare, satte -Boutigny, medelst ett rör, vatten i medelpunkten af denna sferoid. Straxt föll temperaturen i detta vatten under fryspunkten och frös så, att man ur den glödande degeln upptog ett stycke is. Någon invände, att isen kunde vara resultatet a! föreningen mellan svafvelsyrligheten och vattnet; dei var imedlertid ej så, enligt hvad Boutigny bevisade genom att omgöra försöket på ett annat sätt. I stället nemligen att medelst ett rör föra vattnet in i svafvelsyrligheten, doppade han en liten med vatten fylld glaskula i densamma; och äfven detta vatten frös genast. För att bevisa isoleringen af liquidum från den omslutande metallen, slog Boutigny vatten i en ända till rödglödgning uppbettad skål, hvilkens botten var genomborrad af vid pass en millimeter vida hål; vattnet antog genast sferoidisk form och roterade på bottnen af skålen, utan att genomgå detts såll, ända till dess att kulan genom afdunstningen bief förminskad, så att dess diameter var mindre än skålens, då den på en gång föll ned:i elden. Slår man saltpetersyra i en starkt upphettad silfvereller kopparskål, så antager syran sitt steroidiska tillstånd, uten att angripa skålen, under det syran i kyla ganska lätt angriper både silfver och koppar, hvilket äfven bevisar tillvaron af en repuilsion mellan kroppar under dessa omständigheter. Resultaterna af dessa försök äro ganska vigtiza för Fysiken, i hvilken man hitills aniager de tre aggregations-formerna för kroppar. Man måste väl äfven nu antaga den sferoidiska; äfven måste man medgifva, att i detta sista tillstånd värmets jemnvigt ej är framställd. i Denna sats har icke mindre praktisk än theoretisk nytta; ty som bekant är, förekomma ännu temligen ofta ångkittel explosioner, oaktaat all använd försigtighet, och många af dem äro ännu alldeles oförklarliga, och kunna sålunda ej förekommas. Boutigny bevisar nu, att så ofta vatten öfvergår ur sferoidiskt tillstånd i kokande, följer en explosion och det på detta sätt: han sätter en silfverskål öfver en spritlampa, upphettar den till rödglödgning och droppar sedan deri vatten, hvilket, allt eftersom det ditdrypes, antager sferoidisk form; om han nu släcker lampan, äger småningom afkylning rum och på en viss tid förlorar vattnet sitt sferoidiska tillstånd, utbreder sig i skålen, men ögonblickligen följer en explosion, allt vattnet förvandlas i ånga och blir häftigt utstött ur skålen. Samma explosion äger rum, om man, i stället för att genom lampans släckning afkyla skålen, häller kallt vatten i den. Boutigny förnyade detta experiment med en kopparkittel, försedd med ett lock, och efterhärmade härmed fullkomligt explosionerna al våra stora ångkittlar. —— nn