Aftonbladet – 1 september 1842, sida 3

DEN MAGNETISKA POLEN. Den magnetiska polen är, som man vet, sjelfva jordens hjessa eller kalott. Den kallas magnetisk, emedan det är åt denna punkt kompassen ständigt vänder sin visare. Den har utgjort alla lärdes förtviflan allt ifrån sin första existens, den der möjligen skulle kunna datera sig ända från skapelsens begynnelse. Imedlertid kunna dessa lärde omöjligen gifva sig någon ro förrän de upptäckt den magnetiska polen. Jag kan visserligen icke inse hvad denna upptäckt skall ha för ofantlig nytta med sig, men man måste förmodligen vara ledamot af en vetenskapsakademi, för att begripa dylika saker. Jag tiger derför visligen. Bland de sjöfarande, som varit envisast i efterspanandet af den magnetiska polen, märker man den engelska kaptenen Ross. Tjugo gånger har han varit på vippen att upptäcka den, men lika många gånger hafva några isberg högst olägligt kommit och ställt sig framför den ovärderliga skatten, så att han icke kunnat komma åt den. En enda dödlig har lyckats att hinna den hemlighetsfulla punokten, men som han aldrig kommit tillbaka, tror man allmänt att han genom den magnetiska attraktionen blifvit faststående på polen, för att derstädes, midt ibland isbergen, afvakta den yttersta dagen. Kapten Ross har nyligen lemnat verlden en intressant redogörelse för sin tjugonde resa efter den megaseticka polen. Man erfar deraf, att den ifrå