Aftonbladet – 31 augusti 1842, sida 2

TVISTEN OM ARFSRÄTTEN TILL v. FERSENSKA FIDEIKOMMISSET. Denna betydliga och i afseende på arfslagarnes tillämpning vigtiga tvist omnämndes för nigon tid sedan (den 48 dennes) i detta blad, med anledning af åtskilliga densamma rörande handingar, som funnits införda i Dagligt Allehanda. Sedermera har svarandernas ombud, justitieombudsmans-sekreteraren, herr häradshöfdingen Sölscher till Red. inlemnat Svea Hofrätts utslag i målet, med önskan att det måtte i bladet irföras, emedan det innefattar en fullständig relation af målet och tydligen angifver hvari tvistepunkten består. För denna orsak följer ock första delen deraf här nedanför. För att imedlertid underlätta deras möda, som hafva svårt för att följa den långdragna hofrättsstilen, fästa vi på förhand uppmärksamheten på skilnaden mellan parternas anspråk. Käranderne påstå, att sedan de rätta fideikommissarierne, eller fideikommisstifterskans arfvingar på svärdssidan, utgått, så bör egendomen tillfalla stifterskans alla nu lefvande 2rfvingar, liksom om intet fideikommiss under tiden existerat, utan stifterskan sjelf just nu aflidit. Svaranderne åter påstå, att sedan fideikommissarierne utdött, så bör, efter siste fideikommissariens död fideikommisset gå i arf efter honom på lika sätt som all annan fast egendom, den han i arf lemnar, emedan lagen icke föreskrifver, att den egendom, man erhållit genom testamente, skall annorlunda ärfvas än annan egendom. Käranderne stödja sitt påstående derpå, att stiftarinnan sjelf skulle hafva föreskrifvit, at! fideikommisset borde, i händelse bennes arfvingar på svärdssidan utgings, gå tillbaka till hennes öfrige arfvingar; mea svaranderne invände, att denna stiftarinnans föreskrift endast har afseende derpå, att arfvingarne på svärdslinien dött bort i sådan ordning och på sådan tid, att fideikommisset tillfallit bennes dotter, och efter denna fallit i arf, men att ingenting blifvit föreskrifvet för den nu inträffade händelsen, att fideikommissarierne ganska riktigt öfverlefvat dottern, så att nigon fråga att skifta ar! efter denna aldrig uppstått. Det är svårt att i hast fälla något omdöme i denna sak, som varit föremål för goda juristers begrundarde å ömse sidor; men någon reda huruvida stiftarinnans föreskrift, att hennes dotter (Sofia) bort innehafva egendomen, innan den skiftades mellan alla stiftarinnans arfvingar, innefattar ett väsendtligt eller oväsendtligt vilkor, synes oss kurna vinnss, om man frågar sig, buruvida stadgandet att egendomen borde gå tillbaka till dottern var ett väsendtligt eller oväsendtligt vilkor, d. v. s. huruvida, utan ett sådant uttrycktigt stadgande af stiftarinnan, egendomen någonsin bort komma i hennes dotters hand. Hofrättens Utslag, gifvet den 24 sist. Juni, lyder som följer: