Aftonbladet – 30 augusti 1842, sida 2

lejon gästat hos en otäck varg, och mina förmyndare samt Mamia tyckte ej heller mycket om det.. — Sophia,. sade Tarjel, ;du vet kanske icke, att Assatiani uppföddes tillika med mig vid min faders hof, att vi tillsammans hörde de första kulorna hvina, de första sablarne klinga. Assatiani är tapper och hade till och med ett godt hjerta; men då han efter Kazis död återvände till Gurien, qväfde dåliga rådslag och lystnaden efter utmärkelse och ära alla andra känslor. Jag är långt ifrån att gilla, eller ens ursäkta, hans uppförande, men han sade, att Gurien, utan hans jernhand, ej skulle hafva en, utan ett dussin Assatianer. Han förklarade, att han aktade Mamias rätt och att han, då denne komme till myndig ålder, skulle nedlägga all sin makt i hans händer. Har han någonsin tillfogat er personligen något obehagligt?, — Nej, sVarade furstinnan; men tror han då, att de ogerningar, han föröfvar mot våra undersåter, icke komma vårt bjerta att blöda? — I morgon skall jag, vid dagens inbrott, begifva mig till Askani; blott du och Mamia få imedlertid veta det; jag hoppas att j skolen blifva nöjda med utgången af min resa, men sedan ---: vågar Jag hoppas?s — Mitt öde beror af min broders och mina förmyndares vilja, men jag tror, att Mamia ej har någonting emot dig. — Hon rodnade vid dessa ord och ropade sin broder, men denne hade blicken riktad på den förbiflytande gtömmen och på några fartyg, Samt talade om dessa, hvarunder den gamla Gabunia vaknade och började tara om Dadians grafvar i Kallendsiche samt undra främmande ämnen. Den söm aldrig, Med tro i bjertat, sabeln vid