Aftonbladet – 30 augusti 1842, sida 2

KONUNGENS BEFALLNINGSHAFVANDES I CALMAR LAN BETÄNKANDE OM DET NYA FÖRSLAGET TILL LAG FÖR SOCKENSTÄMMOR OCH KYRKORÅD. Under första veckan af innevarande månad meddelade Svenska Minerva åtskilliga delar af det betänkande, som ofvanstående rubrik omnämner, och rekommenderade det tillika till Aftonbladets uppmärksamhet. Vi hade sedermera tänkt komma i tillfille att få se betänkandet i dess helhet, och derföre dröjt att meddela hvad som stått i Minerva; men då vi ännu äre i saknad af mera än dessa delar och de förmodligen innefatta allt det huvudsakliga, anse vi det i alla fall skäligt att meddela dem äfven åt Aftonbladets läsare. Det må nemligen ej nekas, att Konungens Befallningshafvande i Calmar vid förslaget gjort fiere i vår tanka välgrundade erinringar. Serdeles är det med tillfredsställelse man finner huru Konungens Befallningshafvande fästat uppmärksaraheten vid det vådliga ui;, att jåta sockenstämmorna befatta sig med sådant som genom sin natur egeniligen endast kan tillhöra statsmakterna att afgöra, och härtill måste räknas rättigheten att påbjuda afgifter, som kunna binda andra än de närvarande innebafvarne af egendom, att sluta öfverenskommelser eller utfirda ordningsstadgar, som inskränka individens rättigheter längre än allmän Jag medger, 0. Sv., med eit ord allt som förnärmar den enhet och jemlikhet inför lag, hvilken bör råda mellan medborgarne i ett lagbundet samhälle, samt syftar att bilda de serskilda delarna deraf, hvar för sig, till en stat i staten. Öiverhufvud är bestämmandet af den tillbörliga gränsen härutinnan mellan centralisation och municipalväsende en af de mest grannlaga och inom statslärans gebiet ännu minst utarbetade punkter. Imedlertid kan man väl såsom allmän grund antaga 2tt denna gräns hufvudsakligen ligger i skilnaden mellan lagstiftningsoch beskattningsåtgärder å ena sidan, som i egenskap af regel endast kunna tillhöra det allmänn2, samt verkställighetsoch förvaltningsåtgärder å den andra. På grund häraf anse vi under rättvisande af åtskilligt i betänkandet, att Konungens Befallningshafvande i alla fall gått betydligt för långt uti andra delar, serdeles i den öfverdrifna farhåga bemälde embetsman visat för den s. k. lösa befolkningen, hvilken alltför mycket tycks hafva föresväfvat honom såsom ett icke blott vådligt, utan förstörande element, och hvilkens antal eller inflytelse icke synes vara vådlig i ett land, der den besutna befolkningen i dessa afseenden har en så betydlig öfvervigt. Amnet är i alla fall ett af de vigtigaste och intressantaste att tänka på, serdeles i närvarande ögonblick, och allmänheten skall derföre säkert icke illa upptaga, om vi dermed sysselsätta oss äfven i en följande artikel. Utdraget af Konungens Befallningshafvandes utlåtande lyder som följer: eGenöm 5 har blifvit föreslaget, att alla socknens invånare, som icke stå under andras husbondevälde, men som efter 2 art. i bevillningsstadgan erlägga minst 2 Rdr 24 sk. i bevillning, skola vid sockenstämman ega rösträtt. Huruvida det är nyttigt, att handsägare, stampare, glasoch porslinssäljare, hästbandlare, krögare, lotsdrängar, lumpsamlare, skärkarlar, strandsittare, fiskare samt kringresande smideshandlare, hvilka alla, enligt 27 i 2 art. af den nu gällande bevillningsförordningen, kunna komma att hänföras under nämnde ketegori, och som, åtminstone icke alltid, äro eller hafva behof att stå under andras husbondevälde, deltaga i sockenstämmobeslut, torde böra tagas i närmare betraktande. Sådäne beslut, äfven om de icke bestämdt angå afgifter, i afseende på hvilka äfven Rikets Ständer ante — AZm—— mönsdnnemernsns sn