Aftonbladet – 27 augusti 1842, sida 3

BLANDADE ÄMNEN: RADJUREN I DANMARK. Följande artikel, hemtad ur ;Köpenhamns Po sten,, meddela vi såsom dels upplysande om et förhållande, hvilket ännu qvarstår i naborike sedan feodal-rättens gyllze tider, eller rättare är en följd af att denna utvext ännu har djup: rötter i Danmarks samhällsskick, dels erbjudand en karaktersskildring af den Roeskildska Stän derförsamlingen. Hjortarne och rådjuren hafva alltsedan Arilds tid varit böndernes argaste fiender. Från sina smyg hål i skogarna höllo de hela byar i formligt beli. gringstillstånd; i sora skaror blockerade de stän digt sädesfålten och hotade hvarje dag med infall! och förödelse. Såg man äfven stundom ett förnämt jogtsällskap från bherrgårdenp med en hop hästar bundar och jagtbe:jenter, under en ännu vi!dare färd genombryta :hickar och fara öfver de besådds åkrarna, så rymde vä! dessa gulbruna bestar fältet men blott för att inom en liten stund åter fortsätts sina härjningar. Nu — det är blott två år seden — hafva sjelfegarne fått bugt med djuren) ; nu är turen ändtligen kommen till sjelfegarne, att äta åjurkött,. Men huru äro landtbönderne skyddede mot skogens och fältets vilda djur? : Ännu vältra sig grefvers rådjur ostörda på landtbondens bäst: rågåker; ännu smörja sig beronens räfvar med landt bondens lam och gäss; ännu kunna godsegarnes harar gifva sig i fård med landtbondens plantager och kål, ända invid hans fönster; ännu måste landt borden se sin egendom. utsatt för att anfallas och a att lossa ett akase 252 —27AOL rest nte Ut, våga dog Vad som är äpnu värre: shusbomrdensa onåd; ja, utan att kunna fordra den minsta upprättelse af den enskilde, för hvars nöje alt denna ödeläggelse och glupskhet — tack vare räntekammarens beredvillighet att uppfylla Ständernas önskningar och Konungens löften — hålles i helgd och ära. Man: kan derför icke vara annat än tacksam mot den deputerad, hvilken såsom sin motion upptagit en besvärsskrift från sockenföreståndareskapet i Herfölge om ersättning för den skada, som vilddjur förorsakat. Det var ganska intressant att se, huru den Roeskildska aristokratien mottog detta förslag. Det mottogs icke så, som för fyra år sedan, när jagtförordningen var under öfverläggning, då en välbekant och välmeriterad kammarherre uppsteg för att sqvadronera emot ingrepp i eganderätten, hvilka genom tidens ondska gått till en sådan ytterlighet, ait hans eganderätt till kramsfoglar gjordes honom stridig, till dess han fått dem i sin stekpanna, eller åtminstone i sin jagtväska, eller, för att intyga, att Mickel var den anständigaste och mest chevalereska varelse i verlden, så att han icke gjorde det frommaste lam eller den enfaldigaste gås förtret, blott man öfverlemnade hans upptuktelse åt de adliga re a a a TR Tr a Tr eg RR