Aftonbladet – 26 augusti 1842, sida 2

Nenne hvilken stod på stegen, midt emellan de båda anIra Bambocheur hade,; alltid lydig försigtigheens råd, valt till post denna gränslinie emellan Paris och dess område, hvarigenom det stod ho-nom öppet att nedstiga till den ena eller andra nationen, alltsom faran hotade från böger eller venster. Derifrån nedsläppte han varligt det vid låget fastbundna fatet till Herkules. Alltsedan förberedelserna börjades, hade La Pogone frågat Bombocheur efter blindlyktan och ändstickorna (detta utgjorde en del af de bekanja, små tillbehören, hvilka denne föredrog framför hvarje annan börda. Det är väl sannt, att de ej voro tunga, men de fordrade omsorg!) Bambocheur kom ganska väl ihåg, att han kastat dem under bänken vid huset och ej vågat taga upp dem igen. Man måste således berga sig utan Jjus. Det sista fatet uppkom på kanten af muren och Bamboeheur fick det i sina händer, då IL2 Poigne, som glad släppte ned sina begge armar plötsligt stötte armbogen emot någonting. Han vinde sig om, förskräckt; det var Madeleine. På vägen,, tillkännagaf hon hviskande, böras gendarmers hästar; på andra sidan en patrull, och ingen utvig till flykt finnes; vi äro förloradels Rädda sig hvem som kan!l) svarade La Poigne, Fattande Fortung i benet drog han honom utan krus ned från sin plats och Kastade honom raklång till marken. Madeleine bade närmat sig stegen; medelst ett stag 2flägsnade hen detta nya och svaga binder samt bemäktigade sig den enda utvägen till räddningStegen är min! Veteranen går före den, konskriberade; det är min princip., T Fortune reste sig först upp. Han satte i sin ordning fötterna på stegen; men Madeleing, der ståckers Madeleine, höll bedjande fast i hans klär ver, Öfvergil Mig ej! hvem skall föda mina barn i Morgon, OM jag blir tagen, om j28 kommer i arrest! skola mina barn dölv . Och man hörde allt närmare hästarnes regel